Ann-Marie Andersson: Nu släcker jag ned BLT-datorn
Vad minns jag helst så här i avslutningstider? Alla dessa fantastiska, härliga människor jag mött och fått skriva om. Ungdomar som startat företag, människor som skrivit och gett ut böcker och som bara vill sprida Ronnebys goda namn ute i världen.
Blir alltid lika stolt när jag upptäcker att någon därute har sina rötter i Ronneby som Ulf Kvensler, Saga Becker och Frej Larsson. Det finns många ideella kulturbärare i Ronneby som gör en enormt jobb och sprider klokskap och glädje omkring sig.
Enskilda människoöden, naturligtvis. En artikel i BLT kan vara det som leder vidare till steget i rätt riktning.
Under några år var det osäkert om F17 skulle läggas ned och det var många som förde kampen. Idag är det ingen som ifrågasätter flygflottiljens existens, snarare tvärtom.
Pappersbruket Cascades/Djupafors gick dock inte att rädda och där var det många som förlorade sina jobb.
Men sen är det ju ett flera hundra år gammalt trähuvud och minst lika gamla små guldpengar som fått fäste i minnet. Jag fick faktiskt nypa mig i armen när vi fick vetskap om skeppsvraket Gribshunden och guldgubbarna i Vång.
Alla ni som hört av er, via mail, telefon eller besök för att ni vill att BLT ska skriva om något. Tack till er.
Någon brist på nyheter har det aldrig varit under åren. Snarare tvärtom. Det händer saker hela tiden. Och numera när BLT har pressläggning dygnet runt på blt.se, så blir det rejält händelserikt.
Men nu är det jag som ska klicka fram e-tidningen av BLT på min läsplatta, för att läsa vad mina kollegor skriver.
Det hoppas jag att ni också gör!
