söndag 21 mars 2010
söndag 21 mars 2010
Ledare 2010-02-09 | Uppdaterad 2010-02-09
Helst borde dessutom till en förstärkning.
”Det finns inga skäl för ett fortsatt svenskt militärt engagemang i Afghanistan. Svensk trupp bör kallas hem på två års sikt.”
Så skriver Helge Lindquist i sin replik. Är det då inte synnerligen anmärkningsvärt att sex av riksdagen partier och följaktligen en överväldigande majoritet av riksdagsledamöterna ställt sig bakom den svenska insatsen i Afghanistan? Skulle 326 ledamöter av 349 sakna förmåga att bedöma vikten av svensk närvaro i Afghanistan? Dessutom ökar stödet för vårt engagemang i Afghanistan bland befolkningen, inte tvärtom.
Helge Lindquist räknar också upp hur många från olika länder som dött i kriget. Ja, det kan inte vara obekant att soldater dör i krig. Så var det förr och så är det också idag, även om vi gärna blundar för verkligheten.
Vad vi däremot bör diskutera, och det görs också, är soldaternas skydd, transportunderstöd, sjukvårdsresurser med mera. Tyvärr har den svenska naiviteten och bristen på pengar och beslutsamhet lett till att skyddsutrustningen från början var dålig, att sjukvårdsresurserna kunde ha varit bättre och den uselt skötta helikopterfrågan ska vi bara inte tala om.
Nej Helge Lindquist, Sverige bör ta sin del av ansvaret för att mota talibanerna och hjälpa till att bygga upp ett fungerande demokratiskt samhälle. Det gör man inte genom att sticka svansen mellan benen och åka hem.
Vänligen
Inga-Lena Fischer
Inga-Lena Fischer
inga-lena.fischer@blt.se
Helge må ha fel i att vi borde ta hem vår trupp. Vi har ett stort ansvar inför det afghanska folket att inte låta landet falla tillbaks i tyranni och stenålder. Vi ska hjälpa dom med sin säkerhet så länge det behövs.
Däremot är nog inte det stora problemet för de svenska soldaterna bristen på hjälmar, skyddade fordon och helikoptrar. Snarare är problemet det kraftiga underskottet på samhällsutveckling och bistånd (civila insatser) i Afghanistan.
Säkerhet och utveckling är beroende av varandra. Militären löser sin del. Men utan utveckling skapas frustration och hopplöshet hos folket, som till slut blir motstånd som vänds emot militären.
Om vi hade haft 500 soldater sida vid sida med 500 väg- och skolbyggare, lärare, poliser och rådgivare av alla de slag. Om vi hade haft lika många grävmaskiner, brunnsborrar och asfaltsläggare som vi har stridsfordon. Hade vi då inte haft en annan situation? Såå, varför har vi inte det?
En sak är säker. Det är inte Försvarsmaktens och soldaternas fel att utvecklingen och fördelningen är som den är.
Självklart ska vi vara kvar, vi har gemensamt åtagit oss ett stort ansvar inför det afghanska folket.
Man kan diskutera soldaternas materiel, helikoptrar m.m. hur länge som helst. Soldater dör i krig. Fler helikoptrar förbättrar inte läget i Afghanistan. Det kan bara en kraftfull, målmedveten satsning på att utveckla det afghanska samhället göra.
Den militära insatsen är till för att skapa säkerhet så att bistånd och utveckling kan nå fram. Men idag är den civila utvecklingen alltför långsam, vilket i sin tur stjälper den militära insatsen, genom att successivt skapa ett allt större motstånd bland afghanerna.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa oss!
Göran Lindh
goran.lindh@blt.se
Telefon: 0455-772 35
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (29 ST.)
ANNONSERA
© BLT. Allt material på BLT.SE är skyddat enligt upphovsrättslagen.
