• SKRIV UT
• KOMMENTARER (4)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Jag inte helt kan ställa mig bakom något av förslagen till jämställdhetsplan, avslöjar Sophia Ljungberg (M) i Karlskrona. Foto: HANS G FRIBERG / BLT-arkiv

Därför la jag ner min röst

Debatt 2009-08-29 | Uppdaterad 2009-08-29

Efter torsdagens fullmäktige i Karlskrona och beslut om jämställdhetsplan fick jag frågan om huruvida min nerlagda röst berodde på att jag sympatiserade med något annat förslag än mitt parti.
Detta var så klart inte min tanke och jag vill gärna förtydliga mig.
Faktum är att jag inte helt kan ställa mig bakom något av förslagen till jämställdhetsplan.

Båda planerna handlar till 90 procent om könsdiskriminering och när vi samma dag ska ta beslut om etnisk mångfald (som innerhåller den text vi egentligen borde ha i en jämställdhetsplan) känns det absurt att delta i ett beslut.
Jag vet att jämställdhet mellan kvinnor och män är den absolut viktigaste frågan för många i församlingen, inte minst i mitt eget parti, och därför lägger jag mig inte i beslutet utan avstår.

Jag är bara 25 år och mina värderingar om jämställdhet kan tyckas vara konstiga men jag skulle i stället vilja säga att jag tillhör en helt ny stark generation kvinnor.
En generation som fostrats av er feminister.
Diskussionen om jämställdhet förs till störst del av de generationer där kvinnors rätt i samhället fortfarande inte är en självklarhet.

I min generation är jämställdhet en självklarhet.
Naturligtvis, som i alla fall, finns det gråzoner av människor som inte håller med. Men den gråa zonen kan mycket enkelt placeras i samma kategori empatilösa människor som rasister, nazister, ja listan kan bli lång.
Det behövs alltså ingen egen kategori för könsdiskriminering.

För de som fortfarande lever kvar i gamla kvinnosyner; visst, en jämställdhetsplan kanske behövs.
Men jag behöver inte vara delaktig i det beslutet och speciellt inte när ordet kvotering lyser mellan raderna.
Kvotering kanske löste problem förr men på 2000-talet löser det ingenting.

Jag är stolt över feminismen och det är tack vare den framfart feminismen har haft under 1800- och 1900-talet som min generation inte behöver kalla sig feminister.

Jag är ganska säker på att målet med feminismen från början var, att kvinnor någon gång i framtiden inte skulle behöva använda begreppet feminism mer än på historielektionerna.
Den tiden börjar nu. Var stolta över det.
I min familj är det en självklarhet att jag och min blivande man delar på sysslorna i hemmet. Vi jobbar lika mycket och när vi fick vår son var det en självklarhet att vara hemma halva tiden var.
Att mammorna i många familjer fortfarande tar ut mer ledighet än papporna är kanske för många beklagligt men jag tycker det måste vara upp till varje familj.
Vi kan bara skapa bra förutsättningar och bra värderingar. Det har vi gjort.

Eftersom våra föräldrar så starkt övertygat oss i uppfostran om kvinnor och mäns lika värde är det absurt att efter det ställa sig med en pekpinne mot unga pojkar och sedan ge kvinnor större förutsättningar än män.
Du kan inte lära ett barn att frukt är gott och nyttigt och sedan plötslig ta fruktskålen.
Vi ska vara stolta över den jämställdhet vi har i Sverige för den är inte självklar i resten av världen.

Ge människor i Sverige samma förutsättningar oavsett kön. Vi kvinnor vill ha jobbpositioner för att vi förtjänar det, inte för att vi är kvinnor, det är diskriminerande.
Fortsätter vi med kvotering är jag övertygad om att bägaren kommer att rinna över åt andra hållet i stället. Därför kan jag tyvärr inte rösta med en plan där kvotering är ett verktyg.
Ni har lärt oss unga ”visionen om jämställdhet”. Nu kan ni lära av oss hur man genomför den.
Vi har förutsättningar för det.
Sophia Ljungberg (M)
Karlskrona

• SKRIV UT
• KOMMENTARER (4)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: