Inga flyktingar, tack

Christer Persson ,

Vi vill inte ha några ensamkommande flyktingbarn i vårt trevliga villaområde. Jag tycker synd om flyktingar, men de bör placeras på en mer avlägsen plats och inte här.

Jag är absolut inte rasist, men det kan inte vara trevligt för de stackars flyktingbarnen att hamna i vårt område, där det finns så få lekmöjligheter och trafikerade gator i närheten.

Självfallet ska vi hjälpa de som flyr från krig och övergrepp, men det är mycket billigare och effektivare att vi skickar pengar och hjälp till flyktinglägren i grannländerna i stället.

Är det rimligt att vi ska riskera en del av vår egen välfärd för att behöva ta hand om alla dessa som har fått för sig att Sverige är paradiset.

    Vi kan ändå inte hjälpa alla och därför måste de effektivt stoppas vid gränsen och aldrig släppas in i landet.

    Många är inte riktiga flyktingar men vill komma hit av ekonomiska skäl och bidrag.

    Vardagsrasismen finns mitt ibland oss. Med ständigt nya skildringar av krigets verklighet, med ständigt nya filmer från de desperata flyktingströmmarna och döda barn och vuxna i Sydeuropa, är det obegripligt, hur vardagsmänniskor kan uppträda lika känslokallt som koncentrationslägrens fångvaktare.

    De som inte vill se den verklighet som bara blir värre och värre, söker tröst i Jimmy Åkessons patentlösning flyktingar ska hjälpas i grannländernas flyktingläger, inte här, för det har vi inte råd med.

    En stilla fråga som Jimmy Åkesson och vardagsrasisterna naturligtvis undviker att försöka besvara är: Vad gör vi med dem som trots allt har lyckats ta sig hit?