Dardennes tacklar fanatism i Cannes-drama

Ahmed är knappt igenkännbar för sin mamma. För bara några månader sedan spelade han tv-spel och var en helt vanlig, halvknubbig tonåring, precis på gränsen in i vuxenvärlden.

Nu vägrar han att ta sin hjälpsamma, kvinnliga lärare i hand, läxar upp sin mamma för att hon dricker alkohol och sin syster för hur hon klär sig. Tillsammans med sin imam ägnar han mycket tid åt att fundera över vad som är rent och orent. Ur funderingarna växer en plan om att döda lärarinnan.

Går det att rädda Ahmed? Innan han gör något oåterkalleligt? Det är frågan. Stämningen i filmen är relativt ambivalent, även om samhället snabbt träder in med ett kraftfullt batteri av humanistiskt präglad moteld när Ahmeds radikalitet har blivit alltför uppenbar.

Slutet är öppet och tolkningarna om hur pessimistisk filmen egentligen är går isär bland dem som har sett premiären i Cannes, där filmen tävlar om en Guldpalm. Men bröderna har en bestämd uppfattning.

– Vi försöker alltid att älska våra rollfigurer. Därför valde vi en ung person, som kan bli lockad tillbaka till livet igen. Det finns många goda krafter som verkligen kämpar men fanatismen är så stark, det är ingen lätt uppgift. Med dem som är äldre är det enormt svårt, men med de lite yngre finns det hopp även om det tar tid, säger Jean -Pierre Dardenne.

Filmen är ett avsteg från den filmiska terräng som Dardenne-bröderna brukar beträda. I filmer som "Rosetta", "Barnet" och "Två dagar, en natt" har de fokuserat på socialrealistiska miljöer och kämpande medlemmar ur den belgiska arbetar- eller underklassen. Den här filmen handlar om religion, på ett mycket bokstavligt plan.

– Det handlar om religion och fanatism, som förstås kan återfinnas inom alla religioner, men nu valde vi att fokusera på islam eftersom det kan kopplas till de terrorattacker som vi alla har upplevt sedan 11 september och framåt, inte minst i Europa, säger Luc Dardenne.

Tanken med filmen är inte att skildra Ahmeds sociala eller ekonomiska kontext eller att förklara exakt varför han har blivit så radikaliserad.

– Vi ville ta upp själva religiositeten. Om hur världen delas upp i det rena och det orena och hur snabbt det går för Ahmed att sätta upp gränser för sig själv och samtidigt tro att han gör det enda rätta, inte bara för sig själv utan för alla andra också. Den verkliga frågan handlar om varför han tror på detta och vad fanatisk tro och ideologi kan göra med människor.