Ålens resa blir allmänmänskligt mysterium

"Ålevangeliet" heter boken, ett slags litterär naturvetenskap med existentiella förtecken. Redan innan den hamnade i bokhandeln nu i början av augusti hade rättigheterna sålts till minst 33 länder och bara i USA slogs sju olika förlag om att få ge ut den. Är det inte drömmen? Patrik Svensson berättar lågmält om en framgång som ter sig overklig.

– Det är klart att det är otroligt roligt, men också konstigt. Det är inte det här man förväntar sig när man skriver en bok om ålar och tror att det är något väldigt nördigt.

– Att skriva en bok är ett väldigt vardagligt arbete förknippat med mycket osäkerhet och tvivel.

Han är skånsk kulturjournalist på Sydsvenskan, men också son till en ålfiskande asfaltsläggare. För den som bara läst boken kanske framför allt det. Patrik Svensson skildrar den gåtfulla ålen, djuret som funnits i 40 miljoner år och som nu på allvar riskerar att dö ut under vår livstid. Men "Ålevangeliet" handlar också om den fåordiga relationen mellan en son och hans far, om "ett fiske med små gester".

– Jag fiskade ål med min pappa under sena sommarkvällar och sommarnätter vid en liten å. Det var alltid bara han och jag, ingen annan. Jag har starka minnesbilder av det, av min pappa på den här platsen. De har alltid funnits med mig, säger Patrik Svensson.

Hösten 2017, nästan tio år efter att pappan gått bort i en cancer som av allt att döma berodde på alla asfaltsångor som han hade andats in, satte sig Patrik Svensson ner för att skriva sitt livs första bok. Han var tjänstledig men också hemlig med exakt varför. Han kunde ålens livscykel och visste att de gulålar som han och hans pappa fiskade i den skånska sensommarnatten en gång hade varit små genomskinliga larver i det märkliga Sargassohavet öster om Kuba.

– Det har något sagolikt över sig, eller hur? Jag gillar det.

Snart upptäckte han också att ålen är en fisk vars enorma förflyttningar har givit upphov både till många spännande berättelser och litterär symbolik. Bland de pionjärer som försökt lösa gåtan om ålens fortplantning finns till exempel den 19-årige Sigmund Freud som under en månad i ett laboratorium i Trieste frenetiskt dissekerade ålar i jakt på testiklar som han aldrig fann.

I breven till sin barndomsvän berättar unge Freud om ålarna men också om traktens kvinnor, sin sexuella förvirring och frustration.

– När jag hittade breven insåg jag att det här är en fantastisk berättelse som inte är särskilt omskriven.

Ålen är allt: en mystisk och enastående världsresenär men också en asätande "sötvattenorm" vars slemmiga uppenbarelse äcklar många. Patrik Svensson skriver om när de provade att fiska med en boll av daggmaskar trädda på snöre, en metod så effektiv att fisket inte längre var roligt, men också om den fortplantningsfärdiga blankålens färd tillbaka till födelseplatsen, Sargassohavet, där den av allt att döma leker sitt livs enda lek för att sedan dö.

– Men det är fortfarande inte en enda människa som har sett en ål i Sargassohavet, säger han och hejdar sig.

– Bara den meningen. Det är nästan något existentiellt över den när man säger den högt.

Dagens övertygelse om att vi trots allt vet det mesta och har förstått världen tror han inte är ny.

– Jag tror att den uppfattningen har funnits i alla tider och det är så uppenbart att det är fel. Det finns en dragningskraft i det hemliga och jag tror att många forskare också drivs av den lockelsen.

Men i ålens resa hittade han också en spegelbild av sin egen: från Kvidinge, ut i världen, och sedan? I boken återvänder han till de mörka tysta augustinätter då fladdermössen jagade insekter över ån där han utan åthävor fiskade med sin far.

– Jag tycker att det finns något allmänmänskligt i ålens resa, det här med att man föds på en plats och sedan förs med starka strömmar bort från den platsen och skapar sig ett eget liv och en egen identitet. Sedan, vid någon tidpunkt, uppstår för många ett behov av att komma tillbaka för att förstå.

– Ålen måste, efter ett långt liv, simma 700 mil tillbaka för att fortplanta sig och sedan dö. Den bara måste liksom, och det där tvånget är också intressant.

TT: Vad kommer din nästa bok att handla om?

– Gäddan. Nej jag vet inte. Men jag har lite lösa idéer som jag ska fundera mer på.