Vi är alla någons förebild
Jag tittade på så många matcher jag kunde på familjens tjocka TV i en värld utan streamingmöjligheter eller Youtube. Jag försökte sedan träna tricksen och tekniken jag sett, hemma i trädgården tillsammans med den andre förbilden, min pappa.
Van Basten var en av de största på sin tid. Målkung och storstjärna i en värld av hundratusentals fans. Han var väl medveten om sin roll som förebild. Bar den med bravur, och inspirerade säkert många fler än mig.
Pappa var, och är nog än i dag, mer omedveten om sin roll som förebild. Hur jag och min lillebror sett upp till honom i alla år, velat kunna göra allt han kan göra, velat vara lika bestämd och övertygande, och samtidigt snäll och hjärtlig.
Pappa nådde sin idolstatus genom att bara vara och göra sitt bästa för oss, ta oss på allvar. Han har gett mig och min lillebror den bästa av uppväxter, och alltid varit där för oss. Han var lagledare och tränare i våra fotbollslag, körde bussen när vi spelade ishockey och handboll, och springer fortfarande runt i skogen varje helg hela hösten på olika jakter med min bror. Trots att han numera knappt kan röra sig efter att ha bytt ut båda sina knä- och höftleder.
Pappa var unik för oss, men hans sätt att visa oss respekt, hans engagerade närvaro kan göra alla till någons förebild. Någon som ser hur vi gör, och vill göra likadant. Någon som hör hur vi pratar, uttrycker oss och resonerar. Det kan vara barn i vår närhet, eller människor på långt avstånd. Alla barn härmar, det är så vi växer. Ge dem något värt att ta efter.
I en allt mer digitaliserad värld, där vi genom sociala medier är mer nåbara och avstånden suddas ut, blir vi också mer blottade för angrepp och människor som inte alltid vill oss väl. Genom en indirekt kontakt via medier där man aldrig behöver träffa någon annan personligen, har vårt språkbruk och sätt att bemöta varandra en tendens att bli allt mer ovårdat, oförsiktigt och brutalt.
Många uppträder inte under sina riktiga namn, och behöver aldrig stå för konsekvenserna av det de uttrycker, vilket är klart svårare när man träffar folk personligen. Men mottagaren är alltid en människa. Ibland flera. Någon av kött och blod, med känslor och tankar precis som du och jag. Någon som oftast blir precis lika sårad och skadad av ett hårt angrepp, alldeles oavsett om det sker genom ett av alla sociala medier, eller om du ställt dig och skrikit personen rakt i ansiktet.
Det är alltså bara avsändaren av en åsikt, elak kommentar eller kränkning som förändrats och gömt sig, men mottagaren är fortfarande den samma – en människa, du eller jag. Vi borde alla fundera en gång till innan vi trycker på enter-knappen och fråga oss: Är detta något jag skulle sagt till en person om personen stod framför mig just nu? Är det inte det, så bör jag låta bli. Låt hellre bli en gång för mycket.
Utnyttja din makt i det fria livet på nätet och undvik att skada andra. Det spelar ingen roll att en sarkasm, ironi eller lustighet inte är illa menad, den gör ändå ont när den slår till. Det är mottagarens känslor som räknas, mottagarens smärta är sanningen. Ställ dig inte över andras känslor, om ”det ändå bara var på skoj och kanske lite överilat, eller ens illa menat.”
Det jag skriver i det offentliga rummet drabbar inte bara den jag talar direkt till. Jag lägger också ribban för tonen i det forum där jag befinner mig. Vi är alla någons förebild, oavsett om vi syns eller inte - du också, om du vill.
Tobias Karlsson, ursprungligen från Karlskrona, är handbollsspelare i SG Flensburg-Handewitt och ambassadör för BLT:s kampanj #vistårbakom. Läs mer på blt.se/vistarbakom.
