På irrfärd i franska Camargue

Detta flacka och ganska glest befolkade träskområde, som ligger i Provence och Languedoc, upptäcker man bäst på egen hand och med gott om tid för irrfärder. Helst i egen bil eller varför inte på cykel? De flesta av vägarna är små och smala. Man färdas genom fågelreservat, längs kanaler och våtmarker, förbi enorma, pyramidliknande salthögar och ibland längs smala landtungor där man har Medelhavet på sin ena sida och någon av traktens alla laguner på den andra.

Toner till flamenco Vi har kört vilse ett antal gånger innan vi till slut når fram till Saintes-Maries de la Mer, romernas egen pilgrimsort. Först blir vi en smula besvikna när vi rullar in i den lilla staden. Det ser ut som vilken badort som helst, en sådan det går tretton på dussinet av längs den franska Medelhavskusten. Men några kvarter från strandpromenaden väntar en annan värld.

Från torget utanför kyrkan ljuder tonerna av flamenco. I skuggan av en platan sitter en ung man med vilda svarta lockar under hatten. Han fingrar på sin gitarr, först en smula förstrött men snart med allt större intensitet.

Vi går in i kyrkan. Namnet Saintes-Maries de la Mer kommer från tre Marior: Maria Magdalena, Maria Jacobea, som var syster till jungfru Maria, och Maria Salome, som var mor till apostlarna Jacob och Johannes. Enligt en legend flydde de för att undgå förföljelse efter att Jesus blivit korsfäst. Så småningom landsteg de där Saintes-Maries de la Mer nu ligger.

Men det är inte främst för att hylla de tre Mariorna som romer från hela världen vallfärdar till den lilla staden. De hyllar i stället Mariornas tjänsteflicka, den svarta Sara. Hon är romernas eget skyddshelgon, även om katolska kyrkan aldrig gett henne helgonstatus. Enligt vissa berättelser hörde Sara till det romiska folket, enligt andra kom hon från Etiopien eller från Egypten.

Vallfärd till kryptan Varje år, den 24 maj, kommer tusentals romer till Saintes-Maries de la Mer. Ackompanjerade av fioler och gitarrer vallfärdar de till kryptan där hennes kvarlevor förvaras. Statyn som föreställer Sara får nya fina kläder och tas sedan ut. En lång procession följer Sara-statyn till havet. När den religiösa delen av festivalen är avklarad väntar flamenco och tjurfäktning.

Även om det just nu bara är en vanlig dag är det fullt av besökare nere i Saras krypta inne i den lilla 800-talskyrkan Notre-Dame de la Mer. Vi tänder ett ljus innan vi reser vidare.

Överallt längs vägarna betar Camargues vita hästar och svarta tjurar. Hästarna hör till en speciell, förhistorisk ras och de lockar massor av besökare till trakten. Varannan gård kallar sig för ranch och erbjuder både längre och kortare ridturer. Traktens "gardians", de traditionella tjurfösarna med sina stora hattar, verkar numera mestadels ägna sig åt att fösa omkring turister med ringa ridvana.

Tjurarna som föds upp i trakten exporteras ofta till Spanien om de visar sig vara extra stora och starka. Där väntar tjurfäktning. De som är lite klenare och fridsammare kan vänta sig ett längre liv, för vanligtvis dödar man inte tjuren vid en sydfransk tjurfäktning. I stället gäller det att ta ifrån den rosetten som sitter fäst mellan tjurens horn.

Vill man gå på tjurfäktning i Camargue och försäkra sig om tjurens överlevnad, ska man välja en som kallas "course". Kallas den "corrida" är det däremot spansk blodtörst som gäller.

Camargue lockar också många fågelskådare, som bland annat besöker fågelreservatet Parc Ornithologique du Pont de Gau, där man kan se många sällsynta fåglararter. Vill man se flamingos finns 10 000-tals i Camargues våtmarker.

Har man ont om tid eller färdas på cykel, kan man gärna koncentrera sig på denna trakt, där allt det man traditionellt förknippar med Camargue finns representerat, men på en mindre yta. Petite Camargue ligger väster om floden Rhône, i landskapet Languedoc, som är lite mindre turistiskt än grannen Provence.

I Petite Camargue finner man också traktens stora sevärdhet, den befästa 1200-talsstaden Aigues-Mortes, som blomstrade under mindre än 200 år och sedan övergavs när slam från Rhône förstörde den viktiga hamnen. Det har lett till att staden lämnats mycket välbevarad.

Lång och sandig stig Man kan vandra runt hela Aigues-Mortes på stadens ringmur, drygt en och en halv kilometer, för att betrakta de gamla byggnaderna och det omgivande landskapet.

Sedan vill man kanske vila sig på stranden. Bara några kilometer därifrån, bortom den stora småbåtshamnen Port-Camargue, ligger den vidsträcka stranden Pointe de lÕEspiquette, dit man vandrar längs en lång och allt sandigare stig. Inga parkeringsplatser, inga glassförsäljare, inga trampbåtsuthyrare. Här känner man sig tämligen ensam även under högsäsong. (PM)

När du ändå är i trakten:

-Besök Avignon, påvestad på 1300-talet, som ligger ungefär en timme inåt landet.

-Besök det pampiga påvepalatset och Le Pont dÕAvignon, som den kända visan handlar om. Extra livligt under den stora teaterfestivalen andra halvan av juli.

-I Arles kan du titta på miljöerna som van Gogh målade av, bland annat medan han satt på mentalsjukhus här, och på den romerska arenan.

-I Nimes finns också en välbevarad romersk arena samt ett romerskt tempel.