Nyheter

En natt i Blekinges värsta spökhus

Nyheter Artikeln publicerades

Hjortsberga prästgård i Wämöparken är ökänd. Flera av kyrkans män har genom historien vittnat om fasansfulla upplevelser som sägs härstamma från andevärlden. BLT:s reportrar Niklas Lundell och Olof Åkerlund ville se efter själva.
Laddade med sovsäckar och spökjägarutrustning drog de ut på ett vanskligt uppdrag: att avfärda historierna eller möta de onda andarna ansikte mot ansikte.

20.27 Det är fortfarande ljust, en försommardag. Vi gör en första bekantskap med den vackra faluröda prästgården. Den är idylliskt placerad bredvid kaffestugan i den lummiga Wämöparken. Det är svårt att förstå att så många människor upplevt fasansfulla saker här. Med oss har vi videokamera, mobiltelefoner, ipod och dator för att registrera allt vi ser, hör och känner.

20.45 Vi tar plats på övervåningen. Väl uppför trappan kommer man in en salong. Här ska vi sova. Blekinge museum, som äger huset, har möblerat med bord och stolar från olika tidsepoker. I väntan på sommarsäsongen är allt övertäckt med vita lakan. Förutom salongen finns det två mindre rum samt ett förråd med en toalett. I ett av de mindre rummen står den lilla barnsängen som polisen Peo Nilsson talade om.

Olof: Nu har vi rekognoserat området. Utsidan på prästgården är verkligen vacker, och museikänslan här inne är påtaglig. Hur känner du nu?
Niklas: En begynnande oro. Den där barnsängen i rummet intill är otäck. Hela den här prästgårdmiljön ger mig kalla kårar. Det finns dåliga skräckfilmer som börjar så här... Är du verkligen helt skeptiskt inställd till spöken?
Olof: Skeptisk ja - oberörd nej. Museimiljön är skum att vistas i på kvällen. I förrådet som vi måste gå igenom för att komma till toaletten finns flera lösa huvuden - i och för sig dockhuvuden, men ändå... Det mest skrämmande är faktiskt de gamla porträtten på väggen. Vilka stirriga blickar! Är inte den ena av dem drottning Kristina? Hon är ju inte direkt känd för att vara en skönhet (bilden föreställer i själva verket drottning Lowisa reds. anm.)

21.20 Det är knäpptyst, förutom ett dovt sorl från infartsleden. Utanför glimmar parkens gatlyktor. Vi läser dokument skrivna av spökjägare på internet. De hävdar att det finns två möjliga väsen att möta. För det första mänskliga andar som är fast i ett stadium mellan liv och död på grund av en ouppklarad händelse. För det andra en så kallad återstående hemsökning - en gammal händelse som spelas upp likt ett videoband.
22.06 Vi ringer vakthavande polisbefäl och meddelar att vi skulle sova över i prästgården. Ficklampor och kamerablixtrar ser ju lätt ut som ett inbrottsförsök. Svaret: Fy, ni är inte kloka!

Olof: Att byggnaden härstammar från 1700-talet är i sig hisnande. Vi kanske ska berätta lite om vilka förutfattade meningar vi går in i detta med.
Niklas: Jag lever enligt devisen att vissa saker leker man inte med. Snickare, hyresgäster och förvaltare har hört och sett oförklarliga saker här och därför utesluter jag ingenting. Finns spöken? Ingen aning. Å andra sidan börjar det bli rejält mörkt här nu och jag vill helst hem. Tror du inte alls på spöken?
Olof: Jag är skeptiker. Jag är inte religiös, tror inte på reinkarnation, andar eller ens en själ skild från kroppen. Fast jag är beredd att ändra mig. Jag till och med hoppas på att bli lite skrämd, det har inte hänt sedan jag såg The Shining som barn eller när Twin Peaks-Bob kröp upp bakom soffan.

22.30 Fotografen Staffan Lindbom har varit här och tagit bilder på oss. Det tog bort lite av närvarokänslan vi hade byggt upp. Vi är rätt säkra på att det var han som ropade bu i buskarna nyss.

Olof: Nu sitter du ju och läser kvällstidning. Vi måste vara fokuserade. Enligt erfarna spökjägare så kan andar visa sig genom ljud, syn eller doft.
Niklas: Jag gör allt för att förtränga rädslan. Skämt åsido så är det lite dött just nu och det händer faktiskt ingenting. Men om en timme är det midnatt. Jag hoppas på mer fart då.

23.00 Olof passerar de otäcka dockhuvudena för att gå på toaletten. Helt plötsligt kommer ett oförklarligt ljud. Det låter som fotsteg utanför den låsta dörren. När Olof återvänder till salongen hävdar Niklas att han inte har rört på sig.

Olof: Var du och trampade utanför toaletten nyss?
Niklas: Usch, säg inte så. Jag har ju suttit här hela tiden.

23.30 Det har inte varit några temperaturväxlingar som kan tyda på andlig närvaro. 25 minuter till midnatt.
24.00 Midnatt råder. Det är tyvärr helt tyst i den gamla prästgården. Det enda vi hört hittills är Olofs högljudda pip till mobilsignal som var satt på alarm.
00.59 Vi går långsamt ner i dvala och låter sömnen ta över.
02.04 Ett ljud hörs. Metalliskt, men samtidigt dovt. Flera korta serier efter varandra. Svårt att höra varifrån det kommer.

Niklas: Olof! Vakna! Hörde du? Det var något som lät.
Olof: MmÉ

02.05 Olof sätter på ipoden på ljudinspelning och somnar igen. Vaknar dock snart. Somnar om vartannat, i vaket tillstånd hör han flera gånger det metalliska ljudet. Det låter som om något hastigt dunsar mot plåt. Niklas ligger vaken och kan inte sluta att tänka på det oförklarliga ljudet.
02.46 En fågel tar plats utanför ett av fönstren och börjar kvittra monotont.

Olof: Vaken?
Niklas: Ja, klarvaken. Och vetskapen om att spöken har huggit folk i nacken här gör det inte direkt lättare att somna. Och jag kan inte sluta att tänka på det där ljudet.
03.00 Till slut somnar de tappra reportrarna ändå av utmattning. Vaknar klockan 07.00, stela i ryggen av att ha sovit på 1700-talsgolvet. Den minsta lilla spänning vi upplevde har flugit sin kos med morgonljuset och den irriterande fågeln.
Olof: Hörde du också att det där skumma ljudet kom tillbaka mitt i natten?
Niklas: Ja.
Olof: Vad tror du att det var?
Niklas: Det lät faktiskt som ett element som svalnade av. Det här känns lite som ett antiklimax. En hel natt i Blekinges mest beryktade spökhus och så händer det ingenting.
Slutsats: Efter en natt i den gamla prästgården känner båda reportrarna sig övertygade om att det inte finns något övernaturligt att hitta i huset. Ingen ljudupptagning, videofilm eller fotografi ger oss någon anledning att ändra den uppfattningen.