I den stora världen sitter politikerna och pratar om klimatkrisen.

Men Emma Johannesson i lilla Fågelmara hade hoppats på en mer handfast debatt inför EU-valet och en samsyn om vad som måste göras.

Speciellt vad gäller de gemensamma målen att minska växthusgasutsläppen.

– Mycket av makten har flyttat till EU, så vi måste nog engagera oss där. Men det blir väldigt konstigt när vi i Sverige debatterar höjda bensinpriser samtidigt som Tysklands tillåts ha sina kolkraftverk. Jag tror inte på ett straffande synsätt som skadar infrastrukturer och drabbar dem som inte har tillgång till kollektivtrafiken.

– Speciellt som alla tar för givet att vi kan fortsätta att frakta mat över hela världen. Det känns som om politikerna har börjat i fel ände när de jagar bensinpriser samtidigt som vi har tillgång till avocado året runt.

Det finns många regler som 37-åringen från Fågelmara tycker borde samordnas inom EU för klimatets skull, till exempel vad gäller djurhållning och vilka bekämpningsmedel som får användas inom jordbruket.

– Jag tror inte att folk som köper mat som har producerats långt bort, utifrån andra regler än de vi har i Sverige, har koll på vad de stoppar i sig.

– I dag kan de flesta treåringar starta en Ipad, men många vuxna förstår inte att maten måste komma någonstans ifrån. Då är det helt klart något som brister, säger Emma Johannesson, som överlag skulle önska en större medvetenhet om vad maten kommer ifrån redan i unga år.

Och det finns fler skäl för EU att ta till med tuffare maktmedel mot matproducenterna, tycker hon.

Den biologiska mångfalden till exempel.

Enligt Naturskyddsföreningen pekar forskarna ut det intensiva jordbruket med en omfattande användning av bekämpningsmedel som en av huvudorsakerna till insektsdöden.

Här skulle EU, enligt samma källor, med sitt stora inflytande över sina medlemsländer, kunna trycka på betydligt hårdare. I stället för att genom sitt stödsystem gynna ett intensivt jordbruk som använder stora mängder kemikalier.

– Jag läste att det inte finns några naturbin längre. Det är så hemskt. Om bina försvinner finns det snart inget liv, säger Emma, som sedan ett år tillbaka är stolt delägare i två bikupor.

De bor tillsammans med henne och maken Jörgen på en liten gård med åtta hektar skog och åkermark vid den gamla landsvägen några kilometer från själva Fågelmara. Dit flyttade familjen för sju år sedan när de två barnen fortfarande bodde hemma.

Det gamla torpet har under århundrandena byggts om och byggts till, men viljan att leva som man alltid gjort där lever kvar.

Både Emma, som pluggar till ekonom i Kalmar, och hennes Jörgen har jobb bortom gården. Men planen är att producera mer och mer mat. För att en dag vara mer eller mindre självhushållande.

Till exempel är de båda hängivna jägare. Det gör att huvuddelen av deras köttintag kommer från vilt. Grönsaker odlar de till viss del själva och potatisen kommer från egen jord.

På Stakatorpet finns också en liten flock hönor och en tupp. För äggens skull och för att det är trevligt att ha dem pickande på gården.

Det senaste tillskottet är en liten fruktträdgård som ska få växa sig allt större.

– Det är en gammal dröm att odla äpplen och päron här, säger Emma, som är fullständigt medveten om att ett enklare levnadssätt där man släpper in mer av det gamla, innebär att man inte ”unna sig” saker som många tar som självklara. Som den årliga Thailandsresan.

– Det är nästan som att det har blivit en mänsklig rättighet att åka över halva jordklotet på semestern. Men vi dör faktiskt inte av att inte göra det. Och vi behöver inte äta meloner och vindruvor året runt heller.

Den trend som håller på att växa sig starkare, där fler strävar efter att inte konsumera så mycket, tror Emma Johannesson inte bara är nödvändig för klimatets skull. Den skulle gynna folkhälsan också.

– Vi har blivit så vana vid att få allt på en gång. Men det skapar ju bara ännu mer stress. Allt behöver inte vara så förtvivlat bråttom.

Hon tror inte ett annat slags liv, där vi tänker mer på vad vi konsumerar, behöver vara ett sämre liv. Tvärtom.

När hon var liten och bodde på familjegården fanns det klasskamrater som var avundsjuka på henne som fick vara hemma.

– De var tvungna att följa med sina föräldrar på utlandsresor, men de tyckte att det lät mycket mer spännande att åka hölass, säger hon.