Nöje & Kultur 2008-10-16 | Uppdaterad 2008-10-17
Fukt och konstant väta.
Det är nackdelarna med Göteborg.
Men Sölvesborgssångaren Björn Kleinhenz stannar på Sveriges framsida ett tag till.
Nu släpper han sitt första soloalbum på två år.
Det finns ungdomsgäng även i Krokås utanför Sölvesborg. De har samlats vid hamnen denna söndagskväll, solen är på väg ner bortom Hörvik, Hanö och Östersjön och Björn Kleinhenz sätter sig i busskuren, tänder en cigarett, säger ”jag har slutat dricka sprit, snart ska jag fimpa för gott” och så kikar han upp mot tidtabellen.
– Det är inga bussar som kommer till Krokås precis. Men vi har i alla fall ett ungdomsgäng här.
Ett gäng som parkerat den vita Volvon på kajen och nu står och berättar för en samling skrockande fisksmåsar om den senaste helgfyllan. Kleinhenz suckar. Tittar ut mot havet, ”kan du fatta hur vackert det är här på Listerlandet?”, säger han.
Och så började han prata om allt annat än just sin kommande skiva, Quietly happy and deep inside. Den som släpptes i Tyskland redan i våras, men nu äntligen får svensk distribution. Det är ”Göteborgsskiva” som skulle bli en enkel soloinspelning, men slutade med att han bjöd in varenda kompis i studion.
Men Björn Kleinhenz är en motsägelsefull man. Hankar sig fram genom att köra taxi och ta andra ”skitjobb” bara för att kunna ägna all kraft, varenda hjärtslag, åt musiken. Det är hans eld, hans förbannade låga som måste brinna hela tiden.
Och skickar han inte ut små cd-singlar i fina förpackningar så spelar han in kassetter som säljs på de eviga Tysklandsresorna. Det är hans andra hemland och där går det fortfarande att boka 14 spelningar på två veckor.
– Här hemma är det hopplöst. Folk går inte ut på vardagarna och i Tyskland är det fortfarande lite exotiskt med svenska artister. Vilket jag förstår. Vi är mer ”estetiskt upplysta”, säger han och skrattar.
Förklarar senare att han hört mycket ”tysk dynga” till popmusik. Att svenska band håller en högre klass, helt enkelt.
– Svenska musiker har ett gott rykte i Tyskland.
Björn Kleinhenz må jobba långsamt med sina album, men har sakta men säkert jobbat fram en trogen publik. Inte minst genom att ständigt bjuda på något nytt via hemsidan. Där kan alla hängivna Kleinhenzfantaster ladda hem nya låtar från och till. Gratis, såklart. Kleinhenz roll i finanskrisens Sverige är att fortsätta spela in musik som berör.
– Jag kommer nog inte märka någon skillnad på om det är lågkonjuktur eller inte. Jag är ingen dyr människa i drift, har låga omkostnader och bor kollektivt.
Något som märks på senaste skivan, trots att hela 20 personer medverkat på inspelningarna under 2006 och 2007. En lång process, som krävde att han byggde en egen studio. Mest för att ha full kontroll och inte låta sig styras av ”utomstående krafter”.
– Den röda tråden var att jag ville göra allt själv. Och så har det också varit, även om jag fått hjälp under inspelningarna, säger han, lika motsägelsefullt som vanligt.
Och sedan börjar han prata om annat. Om hur svenska familjer har råd att betala 50 000 spänn på en charterresa, om den usla kvalitén på tyskt snabbkaffe och om den där spelningen i Lessebo för 14 år sedan.
– Det var nog den första spelningen jag och brorsan gjorde. Det var på Lions loppmarknad och vi körde Metallicalåtar om jag inte minns fel. Morsan körde oss upp, men stal hela gaget till bensinpengarna, säger han.
Trots att han faktiskt har lånat en säng i mammas hus hemma i Krokås, i ett rum där väckarklockan är fiskebåtarna som tuffar ut i Pukaviksbukten i gryningen.
Det är också då hon vaknar till, i rummet bredvid, mor Kleinhenz.
– Du pratar, Björn, så var det inte alls. Spelningen var i Växjö och tänk om han skriver det nu? ropar hon och skrattar.
– Men det var ju så. Vi fick inte ett öre för den konserten.
– Äh, du snackar så mycket, hela tiden. Och varför skulle någon vilja skriva om det i tidningen?
Få vet eller vill kanske kännas vid att B: Kleinhenz faktiskt var kritikerrosade och manifest nominerade bandet The Mockingbirds första trummis..
Filmskribenten & fritidspedagogstudenten Johan Karlssons banbrytande blogg handlar helt oväntat om film. Filmnyheter, filmtips, filmcitat och filmfrossa väntar er alla. Möt en munter bloggare som gillar bred mainstreamfilm, bakad potatis och sin söta sambo.
- only Zlatan
can judge me
Jag heter Lars Lindquist. Är låtskrivare och sångare i Billie the Vision & the Dancers. Jag ser bloggandet som ett besök hos Dr Melfi, Tony Sopranos psykolog. Här kan jag kanalisera det som behöver komma ut men som inte ryms i en låttext. "Mr Lindquist? have a seat!"









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (38 ST.)
ANNONSERA