• SKRIV UT
• KOMMENTARER (8)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Historien om rövarbandet Sinn Fenns liv och leverne

Nöje & Kultur 2010-06-25 | Uppdaterad 2010-06-29

Foto: Privat

Lika kaxiga som Pogues. Förutom för musiken var Hasslöbandet Sinn Fenn omtalat för att sällan säga nej till flaskan. På bilden står de fem originalmedlemmarna uppställda i replokalen på musikföreningen Oden. Från vänster: Jimmy Svensson, Paulus Lindén, Per Westerholm, Stefan Ottosson och Caj Karlsson.

Vin, Demian & meditation. Det är 1990 och Caj Karlsson sitter med en klasskamrat i en lägenhet i Storvik utanför Gävle. Med några pavor vin lyssnar de två ynglingarna som i trans på Lars Demians första platta Pank. De rör sig inte ur fläcken på tre dygn.
– För mig var det något av en Sgt. Pepper-upplevelse, säger Caj Karlsson. En av de gångerna då jag tänkte att åh, kan man göra så också? Det hörs tydligt på första plattan Usling att jag försöker sjunga som Demian på vissa låtar.
På Västerbergs folkhögskola i Storvik genomgick Caj Karlsson något av en metamorfos. Från att ha anammat en tämligen punkig attityd i tonåren började han influeras av svensk vismusik och kunde snart bemästra både fiol och ett slags irländsk flöjt, en tin whistle. Men det kom att dröja ett par år innan de nyfunna instrumenten användes i officiella sammanhang. Caj Karlssons band, Hasslöbaserade Sinn Fenn, lät fortfarande punkigt i början av 90-talet. Men det är inte särskilt anmärkningsvärt med tanke på att det sprang ur hans punkiga ungdomsband Dö Civil och att bandets största förebild var The Pogues med kongenialt trasige Shane MacGowan i spetsen.

Det stod tidigt klart att den näst yngste bandmedlemmen Caj Karlsson var Sinn Fenns naturlige frontman. Mandolinspelaren Stefan Ottosson talar sig varm om Caj Karlssons dynamik i rösten, att han fick fram kraften i både lugna låtar som Djävulens hus och röjiga låtar som De fyra årstiderna. Samtliga bandmedlemmar är rörande överens om att han var den bäste mannen på posten.
– Caj var rösten och han var den som förmedlade kontakt med publiken och spelade apa, säger gitarristen Paulus Lindén. Han har alltid varit röjig på scen. Men jag tror att alla ville fronta lite. När man ställde upp oss på scen ställde vi alla grejer på rak linje längst fram.
På en tidig Sinn Fenn-spelning i en hangarlokal i Karlshamn stiger Caj Karlsson upp på scen lätt sliten med ett klackavtryck i ansiktet. Det visar sig att basisten Per Westerholm sparkat honom i ansiktet efter att Caj Karlsson kastat en distpedal på honom. Det hela var bara ett bråk av många dem emellan.
– Det var en kärleksspark, säger Per Westerholm. Slänger du ihop fem kreativa människor är det självklart att man har olika viljor och att någon måste ge sig. Och sedan slänger du in en härlig dos alkohol i alltihopa. Caj är ett geni och genier måste ha en motpol där de stöter och blöter grejer. Jag och Caj drev saker framåt. Det var också kreativt att våga säga till varandra, våga sätta gränser, våga slå varandra på käften. Slagsmålen kunde börja med triviala saker som i vilken ordning låtarna skulle spelas. Sedan kunde vi sitta och pussas och kramas och torka blodet och knäcka en öl ihop. Vi var aldrig långsinta.

Sinn Fenn blev tidigt ett namn på de lokala uteställena och känt som länets mest dekadenta band. Producenten Maxe Axelsson hjälpte bandet att spela in dess första singel 1990, Hej Gosse, som året efter följdes upp av andra vinylsingeln Varför är Sven kriminell? På sistnämnda vinyl hörs Caj Karlssons fiol men det är också första och sista gången. På en fest hos gitarristen Paulus Lindén satte sig okänd människa på den och då var det "no more fiol", enligt bandet. För att förstärka kvartetten ringde Caj Karlsson in barndomsvännen Stefan Ottosson strax efter andra vinylsingeln. Från början var det tänkt att Ottosson skulle spela gitarr och då och då sjunga, men det slutade med att han började spela sin farbrors frus gamla mandolin, som enligt Caj Karlsson "såg ut som en kokosnöt".
Med tin whistlen och mandolinen började Sinn Fenn mejsla fram en svenskunik musikstil. Försöken att definiera den har haglat genom åren med kollektiva slutsatsen att det i grund och botten är tal om svensk visrock med irländska influenser. En annan erkänd definition är rövarrock – en genre som lika mycket inkorporerar bandets nära band till flaskan.
– Det var ett jävla rövarband som alltid hade riktiga fyllekalas, säger Maxe Axelsson. Frågan är när de var nyktra egentligen. Jag minns att det gick överstyr i Hultsfred när vi skulle spela in andra singeln. Hela bandet blev utslängt från restaurang Hulingen där uppe. Vi spelade in i studion men det blev så dåligt att vi fick göra om inspelningen i Växjö senare.
– Man kom undan med allting så fort man hade en gitarr på magen märkte jag, säger Caj Karlsson. Vi hade till exempel alltid stöd från Hasslöborna. De säger att man aldrig är profet i sin egen hemstad, men det var vi. De visste att vi egentligen var snälla innerst inne

Historierna är många om Sinn Fenns närmast mytologiserade upptåg. När bandet var som mest stökigt och ostrukturerat 1993 träffade det ljudteknikern Björn Melin genom musikföreningen Oden i Karlskrona. Han blev fast ljudtekniker och den sjätte Sinn Fennmedlemmen som alltid var med och delade lika på gagerna.
– Jag blev både som en pappa och turnéledare för dem, säger han. Jag såg till att de inte drack för mycket innan de skulle upp på scen. Men det brukade vara ett helvete att hålla ihop alla efter spelningarna. Caj försvann alltid. En gång i Helsingborg tänkte vi att nej fan, nu skiter vi i Caj och kör utan honom. Och när bussen startar ropar Pidde (Per Westerholm) att vi ska kolla bakåt. Och där springer Caj efter bussen och kräks!
Just Helsingborg var Sinn Fenns andra hemmaplan jämte Karlskrona. Det hela kom sig av att Oden hade kontakt med en förening i kuststaden och samarbetet gjorde att band från Karlskrona understundom fick åka dit och spela. Sinn Fenn bodde alltid på hotell Sir James och fick vad det led sin egen fanclub, Sinn Fan Fennclub, som arrangerade efterfester och resor till Danmark och bjöd på whiskey. Tivolit och Rockbolaget var de ställen som hemsöktes flitigast av Hasslösönerna.
– En av de första spelningarna i Helsingborg var på Rockbolaget, säger bandets gitarrist Paulus Lindén. De hade scenen i taket, ovanför publiken. Det var högt mellan scen och publik men vi hade ändå så bra kontakt. Caj var lite höjdrädd men han hamnade i en sån jävla extas att han knäppte upp säkerhetsrepet och skickade sig själv rakt ut, den dåren. Tre meter ner. Och personalen stod på bardisken och dansade.
– På en annan spelning på samma ställe hördes plötsligt ett jättejubel. Vi förstod inte vad vi gjort så bra. Då ser jag i ögonvrån att en dåre smugit sig upp på trappan och kör helikoptern. Helt fantastiskt.

Debutplattan Usling dröjde till våren 1996 och det var den som satte hjulen i gungning. Den då erkände Aftonbladetrecensenten Per Bjurman skrev att Sinn Fenn skulle bli en stor svensk glädjespridare framöver och bandet fick ynnesten att spela på den högt rankade Hultsfredsfestivalen. P3 Sommar ville ha Sinn Fenn som husband under kommande års turné och det sågs som ett gyllene tillfälle att på riktigt slå igenom nationellt.
Precis då befinner sig basisten Per Westerholm på en fest på Björkholmen i Karlskrona. På morgonen stjäl han en cykel, cyklar nerför backen vid varvet och rakt på en annan människa och flyger i luften och landar med ansiktet mot trottoarkanten och spräcker skallen. Inte långt senare eskalerar hela maskineriet och Caj Karlsson åker in på rehabilitering för sitt alkoholmissbruk.
– Då var festen över, säger Per Westerholm. Då kom baksmällan. Och där någonstans blev vi alla mer vuxna. Om vi hade fortsatt i samma riktning hade flera av bandmedlemmarna dött av alkohol och droger. Det var dags att ta det lugnare och hitta andra värden i livet.
– Jag tror att hela grejen redan från början var ett begynnande rop på hjälp, säger Caj Karlsson. Innerst inne vet man när man valt fel väg. Och det förstod jag ganska tidigt att jag hade gjort. Det är ingen hemlighet att mitt liv redan då var illa ställt. Fast å andra sidan var vi rätt unga och rätt galna. Jag passade på att ta emot alla frestelser så visst fan var det high life, det var det. Men jag ångrar faktiskt inget. Det är ingen idé. Som mitt liv ser ut nu trivs jag med mig själv och jag har hittat hem på de flesta bitarna. Och någonstans är man är ju en produkt av sin historia.

Sinn Fenn tog paus till i slutet av -97 då de gick in i Björn Melins studio på Saltö och spelade in nytt. Det var inte längre samma energiska band som åren innan. Caj Karlsson hade skrivit låtar under rehabiliteringen och enligt Paulus Lindén var han i "någon rytmisk vinkelvolt och gjorde låtar med skumma rytmer". Några låtar finns på en demo och låter som en korsblandning av Usla och Häxa men nästan alla försvann senare under mystiska omständigheter. Nästa fullängdsalbum spelades i stället in under 1998 – live i SR Blekinges studio i Karlskrona. Resultatet blev Häxa. Den essentiella skillnaden mellan plattan och Usling var att bandet nästan helt hade frångått det lyckade konceptet med tin whistle och mandolin och styrt skutan mot renodlad poprock. Och de stundtals banala texterna på Usling hade ersatts med rader som bättre speglade Caj Karlssons tankar om livet. Det är ingen tillfällighet att Caj Karlsson tog med sig många av Häxas låtar till sin solodebut.
Sinn Fenn rann ut i sanden på slutet. Det är bandet överens om. I stället för närmare 100 spelningar per år spelade medlemmarna ihop bara ett fåtal gånger till efter Häxa.
– Splittringen var på gång i flera år, säger Caj Karlsson. Det var svårt att göra slut, vi var så bra polare. Men jag var tvungen att gå vidare om jag skulle kunna fortsätta leva. Musiken var så viktig för mig. Men visst, Sinn Fenn kunde verkligen glöda.
Vin, Sinn Fenn & meditation. Ingen vet med säkerhet när sista spelningen var, men klart är att Sinn Fenn spelade på Skärvafestivalen på Bastionen sensommaren 2002. Och just då satt Lars Demian backstage och lyssnade på bandet, säkert med några flaskor vin bredvid sig.

• SKRIV UT
• KOMMENTARER (8)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: