En hyllning till musikens kraft

Anders Kappel

Tune in

Skulptur och måleri

Karlskrona konsthall

16/4 -- 29/5

KONST

Vid första anblicken påminner kompositionen i Andes Kappels målningar om Lennart Aschenbrenners optiskt lekfulla måleri med svävande element i abstrakta landskap. När man kommer närmare ser att det är precis tvärtom. Det kan var en närbild av en sliten flygel eller orgel där logotypen framträder, eller fronten på en högtalare där mönster och märke tydligt framträder.

Kappels målningar är minimalistiska med högst realistiska utsnitt ur en verklighet han vill skildra.

– Det är ett återhållet måleri som är så föreställande det kan bli. Jag vill ge referenser, utan att det blir yvigt.

Och det är verkligen en nostalgitripp med subtila påminnelser om en musikhistoria som de flesta kan referera till. Men också till tidens attribut i form av vinylplattor, förstärkare och instrument av olika märken.

Och han jobbar med ytfinishen som markerar avståndet mellan betraktaren och motivet, i stället för att leka med tredimensionella intryck.

– Det tredimensionella har aldrig lockat mig. I stället för söker jag få tag i det tvådimensionella. En målning är en plan yta och jag ser ingen anledning att försöka göra den till något annat, säger han.

Utställningen Tune in, är en hyllning till musiken. Titeln kommer från ett uttalande av Timothy Leary och syftar ungefär till beskriva hur konsten och musiken ger uttryck för den värld i vilken den skapas.

Egentligen lyssnar han mycket på klassiskt musik och jazz. Men utställningen är en hyllning till de musikgenrer som har utvecklats under senare hälften av 1900-talet.

– I olika epoker har olika musik fått olika betydelser för att nå ut med ett budskap. Popen, rocken, proggrörelsen och numera hip hopen är musik med texter som når ut med ett budskap, säger han.

Därför har han lagt stor vikt vid attribut som kännetecknar den musik och hippiekultur som var aktuell under hans uppväxt. En musik som också var intimt förknippad med frigörelse.

– Under den här tiden hände det mycket hemska saker i världen som fick uppmärksamhet och väckte motstånd. Musiken blev en ventil, säger han och beskriver konsten och musikstilarna som fönster och samtidigt verktyg för att på ett fredligt sätt förhålla sig till eländet.

– Det är trösterikt att konst och musik har en sådan kraft.

Anders Kappel levde sina första år på Hasslö, där pappan var kantor. Han kom tidigt i kontakt med musiken och fick pianolektioner hemma. Sedan började han spela trummor och elbas.

På utställningen finns också en inkapslad tramporgel, med noter Bob Dylans A Hard Rain's a-Gonna Fall, som också är verkets titel. Undertonerna går inte att ta miste på. Trots att det är mycket av ytor som står i fokus.

Familjen flyttade runt i olika församlingar, så småningom hamnade han i Ringmåla i Karlshamns norra kommundel. Här kom han i kontakt med musiklivet. Under gymnasietiden på Väggaskolan introducerades han i det unga musiklivet på ungdomsgårdarna. Vid den här tiden umgicks han med barndomsvännen Tomas Olsson, som också blev konstnär.

– Tillsammans började vi rita och förstora upp bilder på Fantomen och andra hjältar från serietidningar.

Så småningom började Anders Kappel på den förberedande Konstskolan i Kristianstad innan han fortsatte till Forum i Malmö och Konstakademin i Stockholm.

I dag arbetar han främst med skulpturer, beställningsverk till offentliga miljöer.

– Jag utgår från rummet. Sedan ger idén materialet, berättar han.

I konsthallen står också en skulptur, The Fish and The Mirror, som har både ett andligt och politiskt budskap. En blues för miljöförstöringen och utfiskningen av den Östersjö han växte upp vid och fortfarande lever nära på gården i Degeberga. En spegel, monterad på ett cymbalstativ, som kan symbolisera havets speglingar, men också speglingar av en högre makt. Som motvikt hänger den blanka fisken, som egentligen är en bläckfisk med hopslagna armar. Den symboliserar naturens sårbarhet.