onsdag 10 mars 2010
onsdag 10 mars 2010
Per Bengtsson, 43, och Alexander ,12, är perfekt samtränade. Här syns det minsann inte att pappa Per sträcker sig lättare än sonen. Men så har han också värmt upp ordentligt.
Makarotti 2008-04-03 | Uppdaterad 2008-04-03
När barnen skulle testa karate hängde föräldrarna med.
Och blev bitna av sporten, som är minst lika mycket en inre resa genom livet.
Nu tränar unga och gamla på lika villkor.
Väl medvetna om att de bästa utövarna i världen är över 60 år.
Susanne Alm följde med dottern Agners, 10, på karate för tre år sedan. Nu är hon ordförande i Carlskrona Shotokan Club.
Thomas Karlsson och sonen Anton, yngst med sina 6 år, älskar karate.
Agnes Alm tränar karate med mamma Susanne. Den urgamla kampkonsten har blivit en familjeangelägenhet.
Thomas Karlsson och sonen Anton har hittat den perfekta sporten som de kan träna tillsammans.
För det är ju det som är så speciellt med karate.
Där ålder tar ut sin rätt i 35-40-årsåldern och skaderisken gör att man måste sluta med många andra sporter, där börjar den urgamla österländska kampsporten, som vidareutvecklades för flera hundra år sedan av bönderna på den lilla ön Okinawa, mellan Kina och Japan.
- De levde under japansk ockupation och var inte tillåtna att ha några vapen. Men de var ju tvungna att kunna försvara sig mot stråtrövare och andra som ville dem illa, säger den svartbältade tränaren Milan Djelevic, en av 117 medlemmar i Carlskrona Shotokan Club. Och konstaterar att många av världens bästa utövare är betydligt äldre än hans 42 år.
- Det låter osannolikt men i karaten kan man vara i sin absoluta toppform när man är runt 65 år.
Själv började Milan att träna karate för ett tiotal år sedan.
- Jag har alltid gillat att hålla mig i form. Men drivkraften nu är jag vill fortsätta att hålla kroppen smidig. Jag vill helt enkelt fortsätta att må bra när jag är äldre.
Sedan finns det, enligt honom, en annan mycket sympatisk dimension av karate och den Shotakan-stil han och de andra i Karlskronaklubben utövar. Och det är att den vilar på zenbuddhistiska grunder och ett ödmjukt synsätt.
Den filosofin grundades av Gichin Funakoshi, som föddes 1868 på Okinawa. Han överförde försvarskonsten och sin livsfilosofi till de japanska huvudöarna, där karaten sedermera fick sitt fotfäste.
Och hans tankar, som med tiden anammats av miljoner anhängare världen över, går ut på att som kampkonst handlar karate endast om försvar.
Så här sa mästaren själv:
”Det viktigaste målet inom karate är försvar. Att ta initiativet först har sedan länge varit förbjudet och inom karate säger vi att det inte finns ett första steg. Denna kampkonst är till för att kultivera en ödmjuk själ, och den får inte missbrukas i en kampsituation. Dessutom behövs inga vapen. Jag tror att karate är den mest praktiska och civiliserade kampkonsten. Dessutom är karate ett effektivt sätt att träna sin kropp, då ens kroppsdelar rör sig på ett koordinerat sätt. Min åsikt är att det inte råder något tvivel om att den hjälper dig att leva ett långt och hälsosamt liv.” (Gichin Funakoshi)
Just den djupa koncentrationen i varje rörelse ger, enligt utövarna, ett meditativt lugn.
- Samtidigt som man tränar upp sin kroppskontroll rensas hjärnan från allt gammalt skräp, säger Milan och konstaterar att det inte är fel i dagens stressade samhälle med alla krav.
- Och visst är det häftigt med en idrott där vuxna och barn kan träna tillsammans på lika villkor.
Men för den oinvigde kanske det inte ser så jobbigt ut när tränaren ropar ut instruktionerna. Samma sak om och om igen.
I karate handlar det nämligen om att nöta in rörelserna så att de blir på pricken rätt.
Här lyckas far och son Bengtsson - Per, 43 och Alexander, 12 - med konststycket att göra alla övningar exakt samtidigt. De är oerhört samtränade. (Även om det meddelas av en smått skadeglad son efteråt att pappa sträcker sig om han inte värmer upp ordentligt).
Men jobbigt är det. Och ganska snart rinner svetten från pannan från alla i dojon på Tullskolan.
- Man samlar all kraft som finns i hela kroppen till en enda punkt. Det krävs en oerhörd koncentration för det, säger Susanne Alm, som själv följde med dottern Agnes, 10, för tre år sedan.
Nu är både mor och dotter lika bitna.
- Jag trodde aldrig att det skulle vara så här kul. Karate är inte som vilken sport som helst. Men man måste nog vara en speciell människa för att hålla på med det, säger Susanne, som numera benämner sporten som en familjeangelägenhet.
- Och en inre resa som räcker hela livet.
Själv tränar Susanne så fort hon kommer åt och har hunnit upp till grönt bälte och ordförandeskap i Karlskronaklubben.
Nu slåss hon för att kommunens löfte att klubben ska få en bättre och ändamålsenlig dojo (träningslokal) så att den kan möta det uppsving sporten har fått de senaste tio åren.
- Det finns massor med killar och tjejer som skulle må bra av att träna karate. Men eftersom vi inte har någon riktig lokal kan vi inte gå ut så hårt och lansera oss som vi önskar. Det skulle vara mycket roligt om vi kunde det, säger Susanne.
När man börjar träna karate är bältet vitt.
Efter ungefär en termin kan det vara lagom att uppgradera till rött. Sedan orange, gult, grönt, blått (två nivåer) brunt (tre nivåer) och så följer det svarta bältet upp till tionde dan. Högst graderade instruktören i Sverige är svensk-amerikanen Ted Hedlund. Han har svart bälte av 7:e Dan.
I den föräldra-barn-grupp Susanne och Agnes tränar i finns alla färger och åldrar.
- De spridda åldrarna är en liten utmaning, säger gruppens instruktör, Martin Algerstedt, som efter en stund bryter de koncentrerade övningarna med lite lek.
- Det måste man göra. Barnen klarar inte att koncentrera sig så länge.
Martin tycker att karate är en speciellt bra sport för barn med mycket spring i benen eftersom den innehåller så mycket koncentration och koordination.
- Dessutom jämförs man inte med andra hela tiden, som i många andra sporter där det är betydligt mer elittänkande.
Här får Martin medhåll av tolvårige Alexander Bengtsson, som testat både handboll och fotboll.
- Det är roligare att träna för sig själv. Då blir det inte så mycket tjabb om vem som ska spela och så där, säger han.
På just punkten individens utveckling tror Martin Algerstedt att västvärldens lagsporter har mycket att lära av den österländska filosofin. Samtidigt som den senare skulle må gott av de positiva krafterna lagkänsla ger.
- En mix av båda världarna skulle vara perfekt.
Hej.
Johanna Simonsson heter jag och är 34 år gammal. Gift med Magnus och är just nu mammaledig med mitt 5:e barn. Har 5 st flickor som är 14, 12, 8, 2 och 3 månader gamla. Mina intressen förutom min familj är att läsa böcker, sy tavlor samt min nya hobby, tårtdekorering på lite mer avancerad nivå. När jag inte är hemma med mina goa tjejer arbetar jag som sjuksköterska.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa oss!
Johanna Spogardh
johanna.spogardh@blt.se
Telefon: 0455-772 35
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (26 ST.)
ANNONSERA
© BLT. Allt material på BLT.SE är skyddat enligt upphovsrättslagen.
