Viktig kamp om svamp

Ledare
Om konventionellt skogsbruk stoppas på grund av förekomsten av fridlysta arter ska skogsägaren självklart kompenseras.
Foto:

Länsstyrelsen i Värmland förbjöd en enskild skogsbonde att avverka sin skog på grund av en fridlyst svamp - utan att skogsägaren fick någon som helst ersättning. Nu har mark- och miljööverdomstolen, sista instans, gett länsstyrelsen hemläxa. En viktig seger för äganderätten.

Artikeln publicerades 8 februari 2017.

Det finns allmänna intressen som i vissa fall måste trumfa det privata ägandet. Det är nödvändigt för att samhällsnyttigheter som vägbyggen, elledningar eller järnvägar ska kunna komma till stånd.

Men, och det är ett stort men, när det allmänna inskränker enskildas äganderätt måste expropriationen (tvångsköp) eller omöjliggörande av markanvändningen ersättas fullt ut. Konsekvensen av en annan ordning är absurd: att enskilda skulle tvingas ge bort ekonomiska värden till det allmänna.

Detta är inte bara löst tyckande utan återfinns också i regeringsformen: "Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras".

Av det skulle man tro att det var glasklart att ersättning ska utgå om myndigheter fattar beslut som omöjliggör för enskilda markägare att bruka sin mark. Men att det är långt ifrån självklart har skogsägaren Henric Skane i värmländska Ölme bittert fått erfara. I flera år har han legat i fejd med länsstyrelsen i Värmland.

Bakgrunden är att han velat slutavverka skog på sin gård, vilket myndigheterna nekat honom att göra. Orsaken: den lilla runda fridlysta svampen bombmurkla förekommer i skogsbeståndet.

Att myndigheterna funnit några fridlysta svampar har alltså för den enskilde skogsbonden inneburit att han inte har kunnat avverka skog för flera hundratusentals kronor.

Någon ersättning har det inte varit fråga om eftersom avverkningen stoppats med hänvisning till att bombmurklan skyddas av artskyddsförordningen. Hade länsstyrelsen däremot skyddat de fridlysta svamparna med en naturreservatsbildning hade Henric Skane fått ersättning.

Det orimliga i länsstyrelsens agerande blev bekräftat först i sista instans. Mark- och miljödomstolen i Vänersborg hade tidigare ställt sig på länsstyrelsens sida. Mark- och miljööverdomstolen gav däremot länsstyrelsen hemläxa. Om länsstyrelsen, det allmänna, menar att skyddet för bombmurklorna utesluter konventionellt skogsbruk måste länsstyrelsen skydda dem genom en naturreservatsbildning. I sådant fall måste markägaren också ersättas.

Det är ett principiellt viktigt utslag med bäring för alla markägare eftersom det visar att den grundlagsskyddade ersättningsrätten inte är ett rundningsmärke för myndigheterna.

Samtidigt visar hela hanteringen att äganderätten är långt ifrån självklar i Sverige. Det är först efter en kamp mellan David och Goliat i rättssalen som en enskild skogsbonde har fått Myndighetssverige att erkänna det självklara: att inskränkningar i äganderätten måste kompenseras fullt ut.