Vi kan inte bara vifta bort nazisterna

Ledare
Foto:

Det har efter nazistdemonstrationen i Göteborg, diskuterats häftig var gränserna ska gå för yttrandefriheten.

Artikeln publicerades 10 oktober 2017.

Ska man få påstå vad som helst så länge det inte kan bedömas som hets mot folkgrupp? Eller har demokratin rätt till självförsvar? Det senare resonemanget kan försvaras med att nazisterna och rasisterna undergräver det plurala samhället, alltså demokratin. Ska toleransen i stället vara gränslös? Eller kanske censur som under kriget? Knappast.

Någon minns från 80-talet Radio Islam som vräkte ut antisemitisk propaganda tills en dom satte stopp. Denna kanal får väl ses som det mest flagranta exemplet på "fake news" än idag. En tummelplats för förintelseförnekare som Robert Faurisson. Att ifrågasätta förintelsen är däremot förbjudet i Tyskland sedan 1979. Som Stieg Larsson påpekat var Radio Islam en extremt högerinriktad företeelse. Ska Sverige släppa fram nazister som andra länder håller kort?

Nu tycks en liten del svenska unga män med våldsintresse, rasfobier och flockinstinkter fylkas under nazistfanorna igen. Att i övrigt normala människor ansluter sig till en så vedervärdig rörelse som den nazistiska kan bland annat bero på att den svenska skolan inte direkt lagt tonvikten på historiska kunskaper. Det har varit viktigare att kunna framträda inför publik eller göra grupparbeten av olika slag. Hur blir det om några år när inga överlevare finns kvar och en generation växer upp utan att ha i sitt medvetande vad förintelsen, historiens bäst dokumenterade händelse, innebar och innebär?

Som svenskar har vi ju inga egna historiska erfarenheter som vaccinerar oss.

I dag avfärdas nazisterna som ett spektakulärt men perifert fenomen. Innan vi vet ordet av kan vi i värsta fall få uppleva samma sak som Weimarrepublikens tyskar: de demokratiska institutionerna används av nazisterna för att bryta sönder just dessa. Vi kan inte bara vifta bort dem.

Det är inte ett tillräckligt skydd att det går bra för Sverige just nu och att missnöjet därför inte är så utbrett som i mellankrigstidens Tyskland, vilket då banade väg för hitlerismen. I stället har vi en invandring som av enklare själar känns som ett hot och kan trigga intresset för våldsideologier.

Ja, det är en fråga om var gränsen ska dras.