Bo Pellnäs: Vem vet vad Putin tänker på

”Tror du verkligen att Ryssland tänker anfalla Sverige?” är en vanlig fråga med oftast två skilda nyanser. Den som frågar vill kanske stilla en djup oro, eller bara peka ut den som ser ett hot från Ryssland som en enögd krigshetsare, som i onödan slösar bort välfärdens pengar till men för fattiga och sjuka.

Frågan är en naturlig följd av att vår relation till Ryssland i mer än trehundra år har utgjort den strategiska konstanten i vårt lands säkerhetspolitik. Den rör maktbalansen i Östersjön, där danskar och tyskar bara tidvis har överskuggat hotet från öster.

För att ge ett klokt svar måste man först klara ut vad ”tänker” kan innebära.

Putin ligger inte vaken om nätterna och funderar på att anfalla Sverige. Däremot studerar den ryska statsledningen fortlöpande hur man tillvaratar sina intressen, vare sig de är geografiska, ekonomiska eller rent politiska. Oavsett om man då är defensiv eller mer aktivistisk, så blir Sverige en faktor som påverkar många överväganden. Geografiskt är det fallet när ryska intressen rör Östersjön eller Arktis. Som varje annan stat spelar man på hela klaviaturen. Där ryms diplomati, med mål att vinna förståelse för sin sak, få allierade i olika frågor och att lyckas sätta dagordningen. I den politiska propagandan kan urgamla metoder numera hitta moderna kläder i de sociala mediernas mörkaste garderober. Säkerhetspolitiska krav speglas även i direkta militära åtgärder. Dessa består först och främst i uppbyggnaden av en försvarsmakt. En aktiv underrättelsetjänst är nästan lika viktig. Utan den får man ingen förvarning och agerar helt i blindo. Militärernas uppgift, nu som alltid, är att planera för att kunna möta olika hot eller tillgodose politiska önskemål.

I den meningen kan man möjligen påstå att ”Ryssland tänker angripa”, men finner då tröst i att militära planer oftast blir liggande i lådorna och samlar damm. I Sovjet fanns detaljerade planer för olika angrepp mot Sverige, vilka tack och lov aldrig blev aktuella på grund av maktbalansens kärnvapenrealiteter.

Man måste förstå att även ryska defensiva planer kan rymma anfallsmoment, som skulle kunna träffa Sverige. Behovet att skydda marinens baser i Arktis, att försvara ryska oljekällor där och kontrollera sjövägarna till Asien kan kopplas till USA:s strategiska tillgång till Nordnorge. Både Finland och Sverige skulle bli direkt berörda av en väpnad konflikt i området.

I all planering hos Nato, Ryssland och alla enskilda stater som berör Östersjöområdet är Sverige självklart en faktor i varje operativt övervägande. Att inte vara en svag militär länk i en febrilt rustande omvärld och fresta till överväganden av typen ”bäst att vara först på bollen”, det är nu vårt ansvar. Ju bättre vi axlar det, desto lugnare kan vi säkert svara på frågan om Rysslands militära avsikter.