Världsepidemin inträffade inte

Ledare Artikeln publicerades
Människors beteende kan förändras. Katastrofer behöver inte inträffa. "Stoppa stigmatiseringen och diskrimineringen av ebola-överlevare för att främja samhällsfred och enhet”, står det på skylten. Bilden är från Kenema, östra Sierra Leone, drabbat av ebola.
Foto:Sunday Alamba
Människors beteende kan förändras. Katastrofer behöver inte inträffa. "Stoppa stigmatiseringen och diskrimineringen av ebola-överlevare för att främja samhällsfred och enhet”, står det på skylten. Bilden är från Kenema, östra Sierra Leone, drabbat av ebola.

Flera gånger på senare tid har jag fått hälsningen "Gott nytt år" med tillägget "... om man nu vågar hoppas på det". Men då brukar jag tänka på ebola-epidemin.

Himlarna mörknar på många politiska horisonter, det är ingen tvekan om det.

Jag behöver knappast påminna läsarna av den här sidan om vad som händer ute i världen – inte heller om att vi lever i ett hårdnande politiskt klimat här hemma, där politiska ytterligheter växer till sig på den balanserade politikens och debattens bekostnad.

Det är lätt att se järtecken och katastrofer i allt. Men det gäller att inte låta sådant tänkande ta över. Det är inte konstruktivt.

    När jag förfaller till tankar av sådant slag brukar jag istället försöka tänka på ebola-epidemin.

    Det kan ju tyckas märkligt. Men det finns något att lära här.

    Ni minns den förfärliga farsoten som spreds i västra Afrika under sommaren 2014.

    Det fanns gott om beräkningar över hur epidemin riskerade att spridas exponentiellt. Ebola sågs som ett potentiellt hot mot mänskligheten, då inget vaccin tagits fram, trots årtionden av kännedom om sjukdomen. Resekontroller infördes för att förhindra spridning till annan kontinent. Oron var av god anledning mycket stor. I dessa tider av frekvent resande var det verkligen ingen långsökt tanke. Ett obotat fall i London, till exempel, och...

    Ja, den tanken vågade i alla fall inte jag tänka fullt ut.

    Men det fanns en avgörande sak som experterna missade att ta med i sina beräkningar. Man räknade inte med att människor skulle ändra beteende. Eller egentligen, att information om smittspridning skulle nå fram. Men det var precis vad som hände. Folk i de drabbade områdena ändrade vanor vid begravningar och hur man förflyttade sig, och hur man skulle reagera vid symptom.

    Man kan verkligen fundera på varför experterna inte tillskrev människorna denna förmåga i högre utsträckning.

    Katastrofer är alltså inte förutbestämda, och människor sitter på makt att själv ändra sig och sitt beteende. Det går att göra något.

    Farsoten kunde, efter hård kamp, kämpas ned. Häromdagen kom också nyheten, att man nu har hittat ett mycket starkt vaccin mot ebola, vilket kan bli tillgängligt 2018. Av 6000 vaccinerade har ingen blivit smittad.

    Den här berättelsen stämmer till eftertanke. Vi tenderar ständigt att underskatta människans och samhällens förmåga i stort att hitta nya vägar och lösa problem.

    Ganska många tenderar dessutom att underskatta den enskilda individens förmåga att förändra sig.

    Så om jag får drista mig till att skicka med en sak till nästa år, så är det detta: Se medmänniskans förmåga, snarare än hennes ofullkomlighet.

    Gott Nytt År! (Utan fundersamma tillägg.)