Vänsterpopulisten Jonas Sjöstedt
Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är en hjärtefråga för vänsterpartisterna. Under mandatperioden har de drivit igenom småskaliga försök med kortare arbetstid på flera håll i landet där de har haft politiskt inflytande. På nationellt plan har de också drivit frågan, utan framgång, i budgetförhandlingarna med regeringen.
I förslaget till valplattform som vänsterpartisterna nu i helgen ska ta ställning till är förkortad arbetstid ett av huvudnumren. Frågan berördes också i Jonas Sjöstedts tal under kongressens första dag på fredagen.
Efter valet vill V se en nationell satsning på sex timmars arbetsdag på en arbetsplats inom varje kommun och landsting. För att lösa kommunernas och landstingens finansiering vill V att staten inrättar ett statsbidrag som täcker upp merkostnaden.
Argumenten vänsterpartisterna brukar anföra handlar dels om att sex timmars arbetsdag skulle minska sjukfrånvaron och dels om att arbetslösheten skulle kunna minska om fler delade på jobben. Det är inte särskilt övertygande argument.
Vänsterpartiets eget experiment på Svartedalens äldreboende i Göteborg visade exempelvis på små förändringar i sjukskrivningsstatistiken samtidigt som det var en dyrköpt historia för skattebetalarna.
Förhoppningen om att arbetstidsförkortningen, genom minskad sjukfrånvaro, skulle vara självfinansierande har kommit skam. Detta borde inte komma som en överraskning för någon eftersom enkel matematik säger att sjukskrivningskostnaden för en arbetsplats måste vara skyhög - och genomslaget av arbetstidsförkortningen mycket starkt - för att en arbetsgivare ska kunna hämta hem den ökade kostnaden som arbetstidsförkortningen innebär.
Att förkortad arbetstid, eller för den delen friår, inom kommuner och landsting skulle vara ett sätt att minska arbetslösheten är inte heller ett hållbart argument.
Offentlig sektor skriker efter personal, oavsett om det handlar om undersköterskor, sjuksköterskor, lärare eller socionomer. De arbetslösa har helt enkelt inte de kompetenser som gör att det blir meningsfullt att dela på jobben. Och utbildar de sig kommer de att få jobb, oavsett arbetstidsförkortningen eftersom det inom mängder av välfärdsyrken råder arbetskraftsbrist.
Samtidigt, i den större bilden, är det mycket svårt att förstå hur det offentliga ska kunna klara av att bära de kostnader som en generell arbetstidsförkortning skulle medföra. Redan i dag har kommuner och landsting svårt att uppfylla sina välfärdsåtaganden och prognoserna för framtiden ser inte direkt ljusa ut. Att i det läget argumentera för att kraftigt ökade offentliga utgifter, vilket sex timmars arbetsdag med bibehållen lön skulle innebära, är totalt orealistiskt. En arbetstidsförkortning resulterar dessutom i sänkta skatteintäkter när folk arbetar mindre.
Nej, när Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet torgför idén om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön ägnar de sig åt ren och skär vänsterpopulism.
