Vänstern vill först straffa, sen ge bidrag

Ledare ,
Jonas Sjöstedt, V.
Foto:

I torsdags presenterade Vänsterpartiet sin valplattform. Jonas Sjöstedt tycker det är provocerande att en kassörska på Willys betalar procentuellt mer i skatt än ägaren, Ax:son Johnson. Jag tycker det är provocerande att han inte reflekterar över vem som numerärt betalar mest i skatt.

Artikeln publicerades 10 september 2017.

Jonas Sjöstedt menar att valet 2018 kommer att bli det ”stora jämlikhetsvalet”. En liten ekonomisk elit har dragit ifrån, samhällsservicen försämras på landet, och det är svårt att bedriva företag på somliga ställen, menar han.

Hade han stannat vid att vi har en liten ekonomisk elit så vore det helt korrekt. Sverige har fortsatt en av de mest sammanpressade lönestrukturerna i Europa.

Det vore med andra ord ganska bra om vi fick fler i den ekonomiska eliten, inte färre. För det är ägare som Ax:son Johnson som betalar löner. Men sådant går Vänsterpartiet obekymrat förbi.

Jonas Sjöstedt pratade också om att det är ”de rika” som ställer till klimatproblemen. Men inte i bemärkelsen att hela Sverige tillhör ”de rika” (vilket naturligtvis vore det korrekta i ett globalt sammanhang), utan ”de rika” i bemärkelsen, de som har två bilar och bor i villa. Det får man säga är en rätt kraftig generalisering.

Sjöstedt verkar heller inte reflektera över, att pengar faktiskt banar väg för lösningar på klimatproblematiken i form av finansiering.

Regeringen och V skröt också med, nu i fredags, att man vill införa ett särskilt stöd för utsatta orter.

I själva verket är detta ett ypperligt argument varför företag inte ska straffbeskattas, utan i stället ska ges större möjligheter. Så att företagare kan leva i hela landet - på riktigt - och inte behöva slå igen på grund av exempelvis dyra transporter, som vänsterpartierna vill.

Men det är kanske bra och bekvämt att ha människor beroende av statens allmosor?

Så var det då frågan om kassörskans skatt. Jag tycker den ska sänkas. Så slipper den sticka i ögonen på Jonas Sjöstedt.