Våga satsa fullt ut på en alliansregering
Under måndagen valdes Andreas Norlén (M) till talman i riksdagen. Det är ett bra val riksdagen har gjort. Som jurist är Norlén väl utrustad att sköta den viktiga rollen som talman. Under den gångna mandatperioden har han som konstitutionsutskottets ordförande vunnit stor respekt över blockgränserna. Det borgar för att han kommer att kunna sköta sin nya roll på det sätt som förväntas, det vill säga att representera hela riksdagen. Sett till kompetens och meriter har Norlén bättre förutsättningar än många andra att klara detta.
Valet av talman är den första formella starten för regeringsbildningen. Den obligatoriska statsministeromröstningen kommer att hållas i dag, tisdag, uppgavs det under måndagseftermiddagen. Mot bakgrund av vad alliansens partiledare och Sverigedemokraterna har meddelat tidigare kommer omröstningen innebära att riksdagen röstar bort Löfven som statsminister. Men vad som kommer sen är fortfarande skrivet i stjärnorna. Talmannen kan föra fram fyra förslag till riksdagen, sedan stundar extra val.
Positionerna från de olika partierna är låsta. Socialdemokraterna vill samarbeta med Liberalerna och Centerpartiet - det vill varken L eller C. Allianspartierna har sökt Socialdemokraternas stöd för att bilda en alliansregering - det vill inte S. Samtidigt har allianspartierna sagt att de inte vill att Sverigedemokraterna utgör regeringsunderlag för en alliansregering.
Under måndagen inskärpte Liberalernas Jan Björklund för TT att L:s position är att en eventuell alliansregering, före den tillträder, måste ha säkrat stöd för att få igenom sin budget. Och då inte från SD utan över blockgränsen.
Det innebär dels att S ges ett veto om en alliansregering kan tillträda, dels att Liberalerna inte vill pröva om en alliansbudget kan gå igenom riksdagen. Denna position borde Liberalerna överge.
Att en alliansbudget, även utan förhandlingar med SD, skulle kunna gå igenom ska inte uteslutas. I det nyss genomförda talmansvalet valdes alliansens kandidat Andreas Norlén utan att några förhandlingar med SD ägde rum. Och att låta riksdagen fälla avgörandet för en proposition eller en budget innebär inte samarbete med SD. Det innebär blott att riksdagen får fälla avgörandet.
Vid en budgetomröstning där alliansen gick fram med en egen budget skulle de sverigedemokratiska riksdagsledamöterna helt enkelt få ta ställning mellan vilket av två alternativ de anser skulle vara bäst för Sverige: en röd/rödgrön budget eller en alliansbudget. Skulle SD välja bort en alliansbudget får de motivera detta inför sina väljare. Det torde inte vara så enkelt för dem då SD placerat sig till höger i flera ekonomiska frågor.
Liberalerna och Centerpartiet gör rätt som inte anser att Sverigedemokraterna ska utgöra regeringsunderlag för en alliansregering - vilket det innebär att förhandla och ”samtala”. Jimmie Åkesson (SD) ska inte få en utpressningssituation liknande den Jonas Sjöstedt (V) har haft gentemot Löfven. Det skulle vara skadligt för Sverige och ge SD en guldsits opinionsmässigt. Men för den sakens skull borde L och C inte överge möjligheten att bilda en alliansregering - oavsett vad S tycker och tänker om saken - som på egen hand går fram med en budget. Först om det visat sig vara en omöjlig parlamentarisk strategi finns det skäl att fundera på blocköverskridande samarbete.
