Vad händer i försvarsfrågan nu?

Ledare Artikeln publicerades
Överbefälhavaren Micael Bydén och Försvarsmaktens GD Peter Sandwall håller en pressträff på Högkvarteret om sin analys av försvarsberedningens slutrapport.
Foto: Anders Wiklund/TT
Överbefälhavaren Micael Bydén och Försvarsmaktens GD Peter Sandwall håller en pressträff på Högkvarteret om sin analys av försvarsberedningens slutrapport.

För en vecka sedan lämnade Försvarsmakten över det så kallade ”femtonde november-underlaget” till regeringen. Ett underlag som utgör analysen av försvarsberedningens förslag om hur försvaret under de närmaste åren ska utformas och finansieras. Enligt beräkningarna är skillnaden mellan försvarsberedningens ambition och föreslagen ekonomi hela 55 miljarder kronor.

Att det skulle råda en absolut balans mellan ambition och ekonomi hade förvisso varit en större överraskning. Samtliga försvarsbeslut i modern tid har varit underfinansierade och ingen har nog förväntat sig att detta skulle bli ett undantag. Men att skillnaden skulle vara så här stor förvånar. I synnerhet eftersom flera av försvarsberedningens ledamöter hela tiden har pekat på att förslaget ska betraktas som en balanserad och finansierad helhet.

Bakgrunden till det omfattande underskottet är mångfacetterat och inte helt lätt att sätta sig in i. Förenklat handlar det om två saker.

Det ena är att försvarsberedningen till del har räknat med att använda pengar för reformer som redan är allokerade för andra ändamål. För det andra är det planerade ekonomiska tillskotten inte värdesäkrade i statsbudgeten. Något som leder till ekonomiska urholkningseffekter då pengarna successivt blir mindre värda eftersom försvarsbeslutet spänner över en femårsperiod. Det olyckliga i sammanhanget är att det nu finns en uppenbar risk att detta beska besked kan leda till en infekterad debatt om vem som har gjort fel, i stället för att fokusera på att finna lösningar.

I rapporten har Försvarsmakten föreslagit vilka av försvarsberedningens förslag som bör senareläggas eller strykas utifrån nu rådande förutsättningar.

Några av de mer omdebatterade föreslagna reduceringarna gör gällande att den militära förmågan på Gotland inte kommer att växa så som önskats. Vidare kommer nyetableringar av regementen senareläggas och ambitionen minskas till att endast omfatta ett i stället för som önskat två. Försvarsmaktens underlag klarlägger även läget avseende försvarsförmåga här och nu på ett mycket tydligt sätt som inte kan missförstås: ”Då Försvarsmaktsorganisation 2016 i grunden inte är utformad och dimensionerad för att möta ett väpnat angrepp finns på kort sikt stora begränsningar, särskilt vid händelseutvecklingar som kan uppstå i ett försämrat omvärldsläge och vid högre konfliktnivåer.”

Huvuddelen av de politiska partierna vill nu kalla in försvarsberedningen igen med anledning av att en så stor del av de föreslagna reformerna inte kan genomföras. Nya förhandlingar skulle sannolikt utmynna i tre alternativa vägval.

Det rationella vore att tillföra de pengar som saknas för att åstadkomma den nödvändiga förmågeökningen.

Ett annat vägval är att inte tillföra mer pengar och acceptera Försvarsmaktens föreslagna lösning.

Ett tredje och mer problematiskt vägval vore att inte tillföra mer pengar, men samtidigt ändra i Försvarsmaktens underlag. Detta riskerar att varje parti kommer försöka pressa in sina respektive prioriteringar, något som kan leda till att helheten hamnar i obalans.

Det vore dessutom olyckligt och farligt om beslutet förhalas på grund av oenighet och partipolitiska konflikter. Det är därför av stor vikt att de föreslagna reformerna finansieras fullt ut för att inte riskera försenad tillväxt och ökning av försvarsförmågan, något som ÖB Micael Bydén varnade för i samband med presentationen av underlaget.

Som BLT tidigare har rapporterat har även frågan om de fåtaliga marina beställningarna blossat upp igen. Det är givetvis angeläget att säkerställa att den marina förmågan ökar, men lika viktigt är det att säkerställa att det finns kompetens att kunna underhålla och modifiera tekniskt avancerade fartyg och ubåtar. Detta är något som regeringen tidigare deklarerat som ett väsentligt säkerhetsintresse och av stor betydelse för Sveriges försvar.

Oaktat ovanstående problemområden kommer försvarsöverenskommelsen trots allt skapa ett viktigt trendbrott. För första gången på drygt 50 år kommer försvarsanslaget som andel av BNP nu att öka från dagens rekordlåga en procent. Det innebär ökad försvarsförmåga, även om förmågan trots förstärkningarna kommer att vara otillräcklig givet omvärldsläget. Således måste de politiska ansträngningarna fortsätta för att säkerställa att statsminister Stefan Löfvens fastställda prioritering ”Sveriges fred, frihet och säkerhet ska värnas. Staten har ingen viktigare uppgift än denna” ska kunna betraktas som trovärdig och ärlig.

Niklas Wiklund

fristående försvarskrönikör på BLT:s ledarsida

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.