Uppblåsta Sverigedemokrater

Ledare Artikeln publicerades
Jimmie Åkesson hoppas att väljarna flockas kring Sverigedemokraterna, men har svårt att ge besked om vad de får för sin röst.
Foto: Johan Nilsson/TT
Jimmie Åkesson hoppas att väljarna flockas kring Sverigedemokraterna, men har svårt att ge besked om vad de får för sin röst.

Sverigedemokraterna flyger högt i opinionen, men politiken består mest av varmluft.

Jimmie Åkessons sommartal i Sölvesborg i lördags borde sätta punkt för andra partiers nervösa hummanden om att söka stöd från Sverigedemokraterna. Åkesson gjorde klart att något sådant inte erbjuds. Sverigedemokraterna har ambitionen att styra Sverige.

Han dömde ut de två senaste regeringarna i Sverige som de sämsta någonsin. Att regeringen Reinfeldt sänkte skatterna på låga och normala inkomster, prioriterade välfärdens kärna och tog landet genom en finanskris utan att öka skuldsättningen räknas inte i Åkessons värld. Allt handlar nämligen om hur fel det varit att människor kunnat få en fristad i Sverige undan krig och förtryck. På Åkesson låter det som om kriget i Syrien varit de senaste svenska regeringarnas fel.

Åkesson är inte ensam om att vilja skylla allt han ogillar på tidigare regeringar. Det talande är i stället att allt Åkessons missnöje kokar ner till vad han, oavsett om det kommer fler eller färre, kallar "massinvandringen".

Så fort han rörde sig bortom detta missnöje stod det klart hur grunda partiets resonemang är. Åkesson ägnade en stor del av sitt tal åt att prata om landets katastrofberedskap, efter en sommar av torka och bränder.

Där stod Åkesson och berömde hur svenskarna välkomnade polska brandbilar, men glömde bekvämt nog att nämna att hans parti förespråkar ett utträde ur EU.

Där stod Åkesson och lovade bättre samarbetsförmåga mot kriser på kommunal nivå. Hur ska kommunal samordning kunna bli bättre av att Sverigedemokraterna går framåt i valet? De som i många kommuner där de är representerade knappt presenterat någon politik eller ens en egen budget, om de valda ledamöterna ens närvarat.

Där stod Åkesson och förespeglade att klimatfrågan handlar om att lova bättre väder, inte om en pågående global uppvärmning och försurning av oceaner drivet av mänsklighetens utsläpp av växthusgaser, främst fossila bränslen.

Nu skriver förvisso partiet i sin valplattform att de vill minska utsläppen av växthusgaser, men det framgår av förslagen att det är andra länder som ska minska sina utsläpp. Samtidigt är alltså Sverigedemokraterna skeptiska till det mesta av internationellt samarbete. Få ihop det den som kan.

En del hoppas kanske att Åkesson och Sverigedemokraterna med sitt tal om "inkluderande svenskhet" och ett växande antal väljare med utländsk bakgrund åtminstone ska kunna spela en konstruktiv roll för en bättre integration.

Åkessons tal gjorde snarare klart hur han och hans parti egentligen ser på så gott som alla som invandrat hit. Apropå den senaste prognosen för asylsökande undrade Åkesson: "Hur ska alla dessa människor kunna integreras i vårt land, när inte ens en bråkdel av alla de människor som har kommit till vårt land redan, är tillnärmelsevis integrerade?"

Var detta en språklig lapsus, en ogenomtänkt överdrift av en typ som man bör överse med i en valrörelse? Så kan det naturligtvis vara. Men uttalandet speglar den oförsonliga syn på så gott som alla invandrade som Sverigedemokraterna hade när Jimmie Åkesson engagerade sig i partiet, en historia som partiet hävdar sig ha gjort upp med.

Hur som helst så lyste de konstruktiva förslagen med sin frånvaro, också kring hur fler ska kunna lära sig språket och få jobb.

Sverigedemokraterna må vara uppblåsta av medgång i opinionen, men om väljarna granskar deras politik är det stor risk att ballongen spricker. Innanför ett invandringskritiskt hölje finns faktiskt mest varm luft.