Ungliberalerna har fel om barnbidraget

Ledare Artikeln publicerades
Att vissa föräldrar sätter in barnbidraget på ett sparkonto åt barnen är inte ett argument för att avskaffa det och ersätta det med ett riktade bidrag åt fattiga familjer.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Att vissa föräldrar sätter in barnbidraget på ett sparkonto åt barnen är inte ett argument för att avskaffa det och ersätta det med ett riktade bidrag åt fattiga familjer.

Att avskaffa barnbidraget och i stället höja ersättningarna till fattiga familjer kan vid en första anblick låta smart men förslaget är faktiskt en riktigt dålig idé.

Varför ska familjer som klarar sig alldeles utmärkt utan bidrag få barnbidrag?

Varje gång barnbidraget av någon anledning är på den politiska dagordningen kräver någon att det generella barnbidraget ska slopas. Så också denna gång i samband med att barnbidraget och studiebidraget (för gymnasiestudenter) från och med den första mars höjdes från 1050 till 1250 kronor per barn och månad.

På Expressens debattsida framför Liberala ungdomsförbundet att barnbidraget borde slopas (Expressen den 1 mars). För att inte fattiga familjer ska drabbas föreslår ungliberalerna höjt försörjningsstöd för barnfamiljer och sänkt skatt på låga inkomster.

Vid en första anblick är det givetvis lätt att sympatisera med ungliberalernas budskap. Särskilt så när man läser diverse privat- och sparekonomers tips om vad välbeställda familjer borde göra med de extra pengarna som det höjda barnbidraget innebär.

”Det kan bli ett sparande till barnets första lägenhet”, menade exempelvis sparekonomen Claes Hemberg när höjningen presenterades (Aftonbladet den 20 september 2017). Och i veckan gav privatekonomen Andra Farhad tips om hur föräldrarna skulle kunna placera bidragshöjningen år barnen (TV4 Nyhetsmorgon den 28 februari). Både placeringar i indexfonder och direkt i aktier ventilerades.

Men tänker man efter lite inser man snart att det inte alls är särskilt genomtänkt att slopa det generella barnbidraget och ersätta det med ett inkomstprövat barnbidrag eller med höjningar av andra inkomstprövade bidrag riktade till fattiga familjer.

Ett generellt bidrag är utan administrationskostnader. Eftersom alla har rätt till barnbidraget behöver ingen kolla upp vilka inkomster den som är mottagare av barnbidraget har. När bidraget går ut till alla föräldrar, oavsett inkomst, minimeras också möjligheterna till fusk.

Med ett generellt barnbidrag undviks också skadliga marginaleffekter. För de allra fattigaste familjerna handlar dessa om fattigdomsfällor. Alltså en situation där den ekonomiska utväxlingen från att gå från inkomstprövade bidrag till arbete blir mycket liten, obefintlig eller till och med negativ. Detta eftersom den egna inkomsten då räknas av mot inkomsten av bidrag.

Effekten uppstår även för människor som arbetar. När någon med rätt till ett behovsprövat bidrag får en löneökning, går från ett mindre till ett mer välbetalt jobb eller går från deltid till heltid riskerar han eller hon att inkomstökningen äts upp av förlorade bidrag. Det motverkar givetvis arbetslinjen.

Det finns även föräldrar som har en svår ekonomisk situation trots att de arbetar, inte minst ensamstående mammor, och det finns ett egenvärde i att samhället kan stötta dessa familjers inkomster utan att de för den sakens ska behöva stå med mössan i hand och be om hjälp.

Att barnbidraget hamnar i fickorna på föräldrar som inte behöver bidrag kan vi leva med. För nackdelarna med en annan ordning är så många och så stora att de avskräcker.