Tjernobyl visar faran med tystnadskultur

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Efrem Lukatsky

Succéserie “Chernobyl” visar hur tystnadskultur kan leda till katastrof.

33 år efter kärnkraftsolyckan finns utbredda spår av katastrofen kvar, även i delar av Sverige, främst runt Gävle. Det tros vara många tusentals som dött och fortfarande dör i skadeverkningar. Stora landområden är ödelagda och kommer att vara så under lång tid.

Den fruktansvärda kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är åter ett samtalsämne efter att amerikanska HBO gjort en miniserie, regisserad av svensken Johan Renck, om olyckan och vad som ledde fram till den.

I det inledande avsnittet av ”Chernobyl” kräver en partimedlem att ingen ska tillåtas åka från staden Pripjat (där Tjernobyl-kraftverket ligger) för att ”undvika spridningen av desinformation”. Michail Gorbatjov påpekar senare att “vår makt kommer från uppfattningen om vår makt”.

Så vad möjliggjorde världens största kärnkraftskatastrof? Svaret är en kombination av inkompetens och statlig tystnadskultur. Information om defekter i de sovjetiska reaktorerna tystades ner av kommunistpartiet. Maskintekniker (utan vetskap om problemen) ignorerade säkerhetsrutiner under ett test i kraftverket, vilket orsakade den enorma värmeutveckling som föranledde katastrofen. Chefer vågade inte rapportera om de verkliga förhållandena. I stället angavs felaktiga siffror om mängden radioaktivitet som släppts ut. Man mörkade information för medborgare i Pripjat, och väntade allt för länge med att evakuera från det radioaktiva regnet. Anledningen till att världen över huvud taget fick vetskap om olyckan var att kärnkraftverket i Forsmark upptäckte de förhöjda strålningsnivåerna.

Vad Chernobyl-serien berättar är hur ett samhälle präglat av kollektiv ängslighet, rädsla för repressalier och utbredd tystnadskultur, möjliggjorde katastrofen. Och även om Sovjet då och Sverige nu naturligtvis är väldigt olika samhällen finns det allmängiltiga lärdomar att hämta.

Hur ser exempelvis vårt eget förhållande mellan medborgare och stat ut? De senaste åren har utredningsväsendet, myndigheter och tjänstemän blivit allt mer politiserade. Utredningsuppdrag tilldelas ofta personer baserat på deras partipolitiska tillhörighet, tänk Maria Ferms utredning om lagliga vägar in i Europa eller Maria Wetterstrands utredning om bioflygbränsle. Frågor utreds alltså sällan förutsättningslöst, utan för att de ska komma fram till en viss politisk slutsats.

Nyligen avsattes även Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler och gjordes till syndabok för Socialdemokraternas politik. Frågan är hur kommande myndighetschefer nu kommer att agera om de vill rapportera missförhållanden eller framföra kritik. Begler blev ju avsatt utan att ha begått något som helst tjänstefel.

För det är trots allt så, att om du jobbar för staten, tjänar du staten. Ett hälsosamt samhälle är dock ett samhälle där underordnade inte är rädda för sina chefer. Ett samhälle bör inte heller präglas av en ytlig fixering vid andras ”bild” av oss. Men vad som ligger i statens och i medborgarnas intresse är som bekant inte alltid samma sak.

Vad Tjernobyl-katastrofen med all tydlighet visar är att en regering alltid bör vara ett verktyg för medborgarna. Inte tvärtom. Staten ska inte ljuga eller delge medborgare fel information. Tjänstemän ska rapportera om missförhållanden. Människor ska hållas välinformerade och ska inte ”skyddas” från dåliga fakta. Vår nuvarande regering, liksom kommande regeringar, gör gott i att komma ihåg det.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.