Tio av tio kan få det sämre

Ledare Artikeln publicerades
Magdalena Andersson (S)
Foto:Jessica Gow/TT
Magdalena Andersson (S)

Under måndagen presenterades den rödgröna statsbudgeten. Den största nyheten blev att finansministern har strukit beräkningar som visar att åtta av tio hushåll får sämre privatekonomi av regeringens politik.

Det är inte den enda uppgiften som är känslig för finansministern. Som nationalekonomen Lennart Flood har uppmärksammat i tidsskriften Ekonomisk debatt har regeringen också slutat göra beräkningar av hur jobben påverkas av skatterna. Tidigare genomfördes noggranna konsekvensbeskrivningar.

Nu beskrivs förväntade effekter schablonartat i ett kort textstycke.

Visst försöker alla regeringar framställa sin budget i bästa möjliga dager. Anders Borg valde även han ut rätt statistik för att den egna politiken skulle verka bättre än den var. Den stora skillnaden ligger i vad som väljs bort.

Löfven gick till val på vad han själv beskriver som "ett ytterst ambitiöst arbetslöshetsmål". Hans egna experter skulle säga att det är orealistiskt. För att nå målet har han lovat att prova varje åtgärd mot hur antalet jobb påverkas. Att då stryka konsekvensberäkningar som tidigare var standard kräver onekligen ett stort mått av dubbelmoral.

Allt tal om att det är "de rika" som ska betala satsningarna svajar dessutom betänkligt. Åtta av tio hushåll kan rimligen inte ingå i denna grupp.

Finansminister Magdalena Andersson försvarar sig med att beräkningarna endast inkluderar hur bidrag och skatter direkt påverkar privatekonomin. Här får man ge henne en poäng. Det viktigaste för människors ekonomi är inte hur mycket eller lite pengar som staten omfördelar mellan olika hushåll, utan hur politiken på sikt påverkar möjligheten för företag att växa och anställa.

Borgerliga politiker bör därför vara försiktiga med att göra en stor sak av kortsiktiga fördelningseffekter. Om regeringens politik skapar bättre tillväxt skulle de flesta kunna vara vinnare, om den leder till sämre välstånd skulle tio av tio kunna vara förlorare. Det är detta som är den stora faran med regeringens budget.

Det finns enstaka guldkorn i budgeten som kommer vara bra för Sveriges utveckling. Yrkeshögskolan, som visat goda resultat, byggs ut; kommunernas ersättning för att integrera nyanlända höjs; a-kassan får högre tak och blir mer av en omställningsförsäkring.

Samtidigt vägrar regeringen att ta tag i många av de stora utmaningarna. Inga åtgärder planeras för att hantera skenande kostnader för sjukskrivningar, eller för hur det stora antalet asylsökande ska tas om hand på ett mer effektivt vis. Jättekolossen Arbetsförmedlingen får bara mer resurser. Lösningen på alla problem verkar vara mer pengar. Sverige satsar redan mer pengar än jämförbara länder på skolan, ändå antas PISA-raset bero på för lite resurser.

För att betala allt höjs kostnaderna på jobb och företagande kraftigt.

I budgetdebatten kallade Magdalena Andersson själv dessa skattehöjningar för en "smärtsam åtgärd". Jo, tack. Alla ungdomar, och andra, som får svårare att hitta jobb hade nog använt betydligt starkare ord, men de passar sig nog inte i en riksdagsdebatt.