Tänk om den här krönikan var förbjuden

Ledare ,

Vi i Sverige är så vana att kunna säga vad vi vill, att vi inte ens funderar på det.

Artikeln publicerades 18 april 2015.

På vår kontinent produceras mängder av nyheter varje dag. Informationsflödet har blivit så stort att det är oöverskådligt, till och med i lilla Sverige.

Information i en diktatur är däremot en handelsvara, ett gods som är värt sin vikt i guld.

Den som sitter på information, sitter också på makten över sina medmänniskor.

Så ska vi inte ha det. Nu eller någonsin. Men vi ser många exempel både på nära och långt håll, att utvecklingen går i alldeles fel riktning.

Vi behöver inte korsa Sveriges gränser för att uppleva det. Hoten mot det fria ordet finns både i politisk och religiös extremism - och i vanligt, vidrigt näthat som somliga anser sig ha rätt att ägna sig åt.

Så även om vi inte hamnar i fängelse för våra åsikter i Sverige, finns det andra saker som kan påverka oss när vi sitter framför datorn eller skriver en insändare. Det är oroväckande.

Jag gillar exempelvis inte mycket av det jag har sett ur den franska tidningen Charlie Hebdos produktion, det kan jag villigt erkänna.

Jag skulle kunna framföra kritik mot deras alster. Jag skulle kunna skriva till tidningen och klaga.

Men faktum är att det inte spelar någon roll vad jag – eller någon annan – tycker. Tidningen har rätt att ges ut oavsett.

I denna yttrande- och tryckfrihetstradition är vi på BLT, liksom våra konkurrenter och kollegor inom den svenska branschen, också en del.

Men vi är vare sig mer eller mindre värda än någon annan när det kommer till rätten att uttrycka sig. Den rätten delar vi alla medborgare lika på. Så ska det också förbli.

Det är något av det budskap som vi vill förmedla med den kampanj, "Fria att..." som BLT lanserar denna helg.

Under åtta lördagar resten av året kommer vi därför att publicera Blekinges egen satirtecknare Lehån på ledarsidan.

Hans teckningar är tankeväckande, och kanske får de dig som läsare att reagera. Det är okej. Det är meningen.