Tack för mig, se nu till att lyssna på varandra

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Patric Söderström

Tack och hej blekingar, och alla andra som har läst mina alster de senaste tre och ett halvt åren. Nu går jag vidare till andra äventyr i livet.

Och vilka händelserika år det har varit, med regeringskriser i Sverige, Brexitkaos i Storbritannien och ett amerikanskt val som slår alla rekord i knäpphet.

Ja, på ett politiskt plan känns det som en evighet sedan jag började på tidningen. Då hade alliansen kramkalas och ballongfyllda konvent. Fredrik Reinfeldt uppmanade folket att "öppna sina hjärtan". Oppositionen svarade att det var cyniskt att framställa flyktingar som en börda.

Tonläget har förändrats, om man säger så. Ibland till det bättre, men ofta till det sämre.

    Mycket har skrivits om polariseringen, filterbubblorna och det uppskruvade tonläget, men en text av Peter Santesson i Dalarnas tidningar har fastnat mer än någon annan i mitt minne. Santesson beskriver hur migrationspolitiken blivit närmast ett trauma, med oförsonliga konfliktlinjer. Människor har tappat vänner för att de tyckt fel. Slutklämmen är deprimerande.

    "Då återgår inte allt till ett normalläge bara därför att en sakpolitisk förändring har skett - för konflikten har sedan länge slutat att bara handla om sakpolitik. (Och varför skulle inte detta kunna vara det nya normala?)

    Bitterhet och revanschlusta vägrar att släppa taget."

    Det blir känslornas kamp, snarare än idéernas. Vi blir alla blir en smula dummare på köpet, och mer oense. Ett lagförslag kan man förhandla om och diskutera kring, men inte en känsla.

    Aldrig känner jag att det har varit viktigare att försöka lyssna på varandra, snarare än att pådyvla sina egna åsikter.

    Tyvärr misstänker jag att vi bara har sett början på de stora politiska förändringarna. Människans historia rör sig likt ett EKG-diagram. Långa händelselösa streck följs av plötsliga rörelser uppåt och nedåt.

    Under de plötsliga rörelsernas tid kastas allt upp i luften. I USA ser vi hur Donald Trump ifrågasätter hela världsordningens fundament. Är Nato utdaterat? Är det verkligen bra med handel? Behöver vi bry oss om mänskliga rättigheter? Här i Europa spricker EU i sömmarna och en person som Marine Le Pen skulle kunna bli president i Frankrike.

    Det vi har sett hittills är troligen inte något nytt, utan bara början på något nytt. Men vi kan styra utvecklingen.

    När en fördämning brister kan vi inte trycka tillbaka vattnet till sin stilla damm, men vi kan försöka styra den forsande kraften från att förstöra hus och hem. Till slut lägger sig vattnet åter, och har skapat nya bäckar och sjöar.

    Vi kan alla se riskerna. Chansen kan fångas av auktoritära ledare, utnyttjas av demagoger. Men frustrationen kan också kanaliseras av andra krafter, som kombinerar patriotism med ett öppet och välkomnande budskap, och som kommer med reformer som underlättar livet även för globaliseringens förlorare.

    För att komma dit behövs också ett annat debattklimat. Själv försöker jag numera undvika reaktionen att besvara kritik mot mina åsikter med att omedelbart försvara mig. I stället svarar jag med frågor för att försöka förstå hur den andra tänker, mer på djupet. Jag lyckas kanske inte alltid, men det är en bra ingång.

    Boken "The righteous mind" av Jonathan Haidt har höjts till skyarna på senare tid, just eftersom den förklarar hur människor med olika typer av åsikter resonerar och vad som driver dem. Den som tror att motståndaren är dum eller drivs av onda avsikter är troligen själv den som saknar kunskap.

    Att skapa sätt att överbrygga klyftor och skapa dialog är också en stor utmaning i framtiden. Men det är också något som vi alla kan bidra med i vardagen.

    Avslutningsvis vill jag tacka alla som hört av sig under dessa år, med ryggdunkningar, beröm, klagomål eller kritik. Ni har alla gjort texterna bättre. Ett extra tack vill jag skicka till att personer som av olika skäl fått sig en släng eller två av mig på denna sida. Jag vet att ni kämpar för att göra samhället bättre, och jag hoppas att min kritik också gjort er bättre i erat jobb.