Ledare: Svikna löften och misslyckade reformer
Som Liberalernas ekonomisk-politiske talesperson Mats Persson skriver i Aftonbladet blir plakatpolitiken allra mest tydlig i miljöpolitiken, där “regeringen strör ut våra gemensamma skattepengar på lägre moms för naturguider och bidrag till den som köper en elcykel” (Aftonbladet den 16 april).
Under hela mandatperioden har regeringen gjort stora nummer av små satsningar. Det beror i grunden på att de stora reformerna blivit små, eller i många fall ingenting.
Inför valet 2014 var löftena många och storvulna. Vårdköerna skulle ner, liksom ungdomsarbetslösheten. Ingen med cancer skulle behöva vänta mer än fyra veckor på behandling, och inga unga arbetslösa mer än 90 dagar på jobb, praktikplats eller utbildning. Sverige skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet.
2018 finns facit. Vårdköerna har dubblats. Kristdemokraternas Jakob Forssmed påpekade i sin budgetkommentar att knappt hälften av cancerpatienterna får vård inom sex veckor. Sverige ligger på 17:e plats i EU:s arbetslöshetsliga enligt Eurostat. Regeringen har fått ändra kriterierna för 90-dagarsgarantin för att uppnå målen.
Så där fortsätter det. I princip inget av regeringens stora löften eller förslag inför mandatperioden har realiserats. Regionreformen föll, liksom kilometerskatten. Trainee- och beredskapsjobben är fiaskon, och snart röstas även den havererade Reepalu-utredningens förslag om vinsttak i välfärden ned i riksdagen.
Allt det här hindrar förstås inte regeringen från att komma med nya, grandiosa löften inför valet. En storsatsning på polisen ska exempelvis dölja det faktum att såväl antalet poliser, polistätheten och allmänhetens förtroende för polisen sjunkit jämfört med 2014.
Men varken det eller ytterligare strösslade småsatsningar kan längre dölja det faktum att mandatperioden fyllts av svikna löften och misslyckade reformer. Löfven-regeringen har lagt fram sin åttonde budget. Låt oss hoppas att det blir den sista.
