Sveriges Siffertrixande Ungdomsförbund
I en inbjudan till en fotbollsturnering som SSU Falkenberg arrangerat står att “...men för att tävla om priser så krävs ett SSU medlemskap [...] I år passande till julen så kommer första pris att vara presentkort på Jack n’Jones & Vero Moda, Intersport, SF Bio och Elgiganten med ett värde av 4000 kronor!” (Expressen den 11 september).
Redan under 1994 fifflades det dock i SSU. Mostrar och fastrar hade skrivit in sig i förbundet för att pumpa upp medlemssiffrorna (SVT den 20 april 2005). När civilminister Ardalan Shekarabi (S) var ordförande för SSU under 2005 uppdagades återigen fusk med medlemssiffror. Då avslöjades även att 90 procent av medlemmar i SSU Blekinge i princip var luft, enbart 31 av de 447 listade var verkliga medlemmar (BLT den 17 september 2005).
Men även Muf, KDU, Luf, Cuf och Ung Vänster har åkt fast för siffertrixande med medlemmar. Ju fler medlemmar, desto mer pengar, och desto mer inflytande och makt.
Problemet är att ungdomsförbunden – utöver pengar från det egna moderpartiet och regionala stöd– till stor del finansieras genom statsbidrag. Närmare bestämt av Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF). Bidraget baseras på antalet medlemmar. Och eftersom det statliga stödet inte längre utgår från antalet betalande medlemmar har de flesta ungdomsförbund inte längre någon medlemsavgift (SVT den 9 augusti). Detta fortsätter naturligtvis att skapa skeva incitament, vilket är den rimliga förklaringen till den nu uppdagade SSU-skandalen.
Och visst, man kan säga mycket om ideella organisationer i Sverige. Det är ett jätteproblem att en stor del av det bara överlever tack vare statlig bidrag. Det organiska civilsamhället dör, och kvar blir ett artificiellt civilsamhälle, helt beroende av statliga bidrag. Organisationen blir antingen statens förlängda arm eller så kommer det, som i fallet med SSU, leda till fiffel och korruption.
Samtidigt är det inte någon hemlighet att allt färre unga engagerar sig i ungdomsförbunden. Under 2018 var cirka 24 000 personer engagerade jämfört med ungefär 50 400 under 2002 (SVT den 26 juni 2018). Detta brukar benämnas som ett ”demokratiproblem”. Men varför då? Undersökningar de senaste åren visar att ungas engagemang inte går utför, snarare tvärtom – de blir allt mer politiskt intresserade. Enligt MUCF:s ungdomsenkät från 2018 svarade 43 procent att de är ganska eller mycket intresserade av politik. 52 procent har stöttat en samhällsfråga på internet (4 september 2018). Ungdomar tycks däremot inte vara speciellt intresserade av politiska partier: enligt Ungdomsbarometern från 2017 uppgav 63 procent unga att de har litet eller inget förtroende för partierna.
Men ändå fortsätter staten att slussa bidrag till förbunden, utan några större motkrav. Det är orimligt. Ska vi fortsätta att finansiera ungdomsförbunden, vore det åtminstone på sin plats med krav på någon form av självfinansiering. Det skulle sannolikt bidra till att motverka fler liknande SSU-skandaler.
