Anders Gustafsson: Svajigt i skattepolitiken, SD
SD:s ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt har gjort sig känd som en politiker som gärna talar om behovet av sänkta marginalskatter, alltså skatten på den sist intjänade kronan. Många gånger har han i skattedebatten låtit som en borgerlig politiker.
Kritiken av de höga marginalskatterna har varit befogad. Höga marginalskatter är negativa för samhällsekonomin eftersom de påverkar incitamenten att utbilda sig, arbeta extra, vidareutbilda sig eller ta mer ansvar på jobbet. Höga marginalskatter gör också landet mindre konkurrenskraftigt eftersom det gör Sverige mindre attraktivt i den globala konkurrensen om kvalificerad arbetskraft, exempelvis inom programmering. Att avskaffa den skadliga värnskatten, en av marginalskatterna, är dessutom ingenting som bedöms kosta statskassan någonting eftersom skatten är så skadlig.
När Sjöstedt i en lång debattartikel i Dagens industri skissade upp hur SD och alliansen skulle kunna samarbeta om den ekonomiska politiken berörde han ett avskaffande av värnskatten explicit, alltså de extra fem procent i inkomstskatt som välavlönade betalar. Han skrev ”Det blir möjligt att genomföra omfattande åtgärder för att stärka enskildas ekonomi. Jobbskatteavdraget återställs och värnskatten avskaffas” (Di den 3 maj 2017). Signalen till väljarna var tydlig.
Men i onsdagens partiledardebatt var det annat ljud i den sverigedemokratiska skällan då Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson angrep statsminister Stefan Löfven hårt från vänster. Attacken var inriktad på att januariavtalet mellan S, MP, C och L innehåller ett skarpt löfte om att just avskaffa värnskatten från och med den 1 januari 2020. ”Stefan Löfven sänker skatten för dem som tjänar allra mest”, dundrade Åkesson i en replikväxling med statsministern. Ja, Åkesson ställde till och med avskaffandet av värnskatten mot döende cancerpatienter.
Det är inte första gången Sverigedemokraterna svajar i den ekonomiska politiken. Partiet gick förra året till val på att höja brytpunkten för när statlig inkomstskatt ska betalas, det vill säga sänkt marginalskatt. Och när SD röstade för M/KD-budgeten innebar det att de röstade för höjd brytpunkt. Men 2013 gick SD samman med de rödgröna partierna och stoppade den dåvarande alliansregeringens förslag om att höja brytpunkten för när statlig inkomstskatt ska betalas. Det är inte lätt att hänga med i SD:s ekonomiska politik.
De dubbla budskapen är en påminnelse om att för SD är det egentligen enbart en fråga som verkligen är viktig: invandringspolitiken. I alla andra frågor kan partiet från en dag till en annan svänga från den ena positionen till den andra. Allt efter vad som är mest gynnsamt för stunden. Det bör borgerliga väljare lägga på minnet.
