Subventionerad ojämställdhet
Inför fars dag, nu på söndag, har Försäkringskassan presenterat siffror över uttaget av föräldradagarna för hela landet och nedbrutet på landets kommuner. Utvecklingen är, ur ett jämställdhetsperspektiv, både positiv och negativ.
Försäkringskassan konstaterar att andelen föräldrapenningdagar som betalas ut till papporna fortsätter att öka. Men det är mycket långt kvar innan uttaget är lika mellan män och kvinnor.
Rikssnittet för pappors uttag av föräldradagarna ligger nu på 29,3 procent mätt som fördelningen av den föräldrapenning som Försäkringskassan betalar ut under ett kalenderår. Det är en ökning med 1,6 procentenheter sedan förra året.
Pappornas uttag är något lägre i Blekinge än rikssnittet. I vårt län står papporna för 28,3 procent av andelen uttagna föräldrapenningdagar. Bäst på att ta ut föräldradagar i länet är papporna i Karlskrona medan papporna i Sölvesborg är sämst, även om skillnaden inte är jättestor (1,4 procentenheter).
Länssnittet, 28,3 procent, är samtidigt betydligt sämre än i den kommun där uttaget är som mest jämställt, Dorotea, där männen tar ut 37,4 procent men betydligt bättre än i Perstorp där männen tar ut så lite som 21,6 procent.
För riket innebär utvecklingen, om den fortsätter i samma takt som den gjort de senaste två åren, att uttaget av föräldrapenning kommer att vara helt jämställt någon gång under mitten av 2030-talet, konstaterar Niklas Löfgren, familjeekonomisk talesperson på Försäkringskassan, i ett pressmeddelande.
Att utvecklingen går åt rätt håll är givetvis positivt, att det tar ser ut att ta så lång tid är att beklaga.
För den ojämställda fördelningen av föräldraledigheten gör att kvinnor är borta långa perioder från arbetslivet. Det gör att de förlorar relativt män när det gäller löneutveckling, inkomstutveckling och karriär.
Eftersom pensionerna speglar inkomsterna tidigare i livet leder skillnaderna i föräldraledighet även till ökade skillnader i pensionsinkomst mellan kvinnor och män. Och skillnaderna mellan män och kvinnor i pension växer givetvis ju mer ojämställt uttaget av föräldraledigheten är.
Det ojämställda uttaget speglar givetvis de val som svenska familjer och familjerna i Blekinge gör. Och vilka olika livsval människor gör utanför de politiska systemen ska politiken i så liten utsträckning som möjligt lägga sig i.
Men samtidigt har politiken ett ansvar att se till att de försäkringssystem - som föräldraförsäkringen - den upprättar inte får oönskade konsekvenser. Därför är det, även från ett liberalt perspektiv, befogat att kritisera föräldraförsäkringen för att uttaget är så ojämställt. Statliga försäkringar ska inte subventionera ett ojämställt samhälle.
Den långsiktiga utvecklingen går åt rätt håll. Men det är många år kvar till 2035. Politikerna borde driva på mot en individualiserad föräldraförsäkring så att män och kvinnor delar lika på föräldraledigheten, åtminstone den ledighet som sker på föräldraförsäkringens bekostnad.
