Straffa inte Storbritannien, EU
Många av dem blev säkert oroliga på morgonen den 24 juni 2016, då de vaknade upp till det faktum att britterna röstat för att lämna EU. Det är ju trots allt reglerna i den europeiska unionen som slår fast att EU-medborgare har rätt att arbeta var de vill i unionen. De generösa Erasmusprojekten har möjliggjort för studenter att plugga utomlands. Vad ska hända med allt detta nu när britterna lämnar?
Förhoppningsvis inte så mycket. Premiärminister Theresa May har gång på gång försäkrat Europa om att européer även i fortsättningen kommer att vara välkomna att jobba i landet och bidra till den brittiska ekonomin.
På måndagen träffade May statminister Stefan Löfven för att bland annat diskutera samarbetet efter skilsmässan från EU. Till skillnad från EU:s Brexitförhandlare, som inte sällan låtit missnöjet skina igenom vid förhandlingarna genom att påpeka att britterna inte per automatik kan få gräddfil in på EU:s inre marknad, har den svenska regeringen intagit en mildare position. ”Våra relationer måste fortsätta att vara jätteviktiga”, säger EU-minister Ann Linde till Dagens Nyheter (DN den 9 april).
Det är en inställning som Sverige måste ta fasta på i flera situationer. Dels måste relationen mellan Sverige och Storbritannien vara fortsatt god trots att britterna lämnat EU. Detta inte minst med tanke på de företag och människor som verkar på de brittiska öarna. Men Sverige måste också, via EU-samarbetet, uppmuntra såväl kommissionen som andra EU-länder att inta en mjuk inställning nu när Brexitförhandlingarna tar fart på allvar.
Ända sedan britterna röstade för utträde har diskussionen gått varm om vilken riktning EU ska ta. Den självklara grunden måste vara att EU ska ha en god relation till sina grannar. Ett surt, bittert och hämndlystet EU leder inte till något positivt. Precis som den nederländske premiärministern Mark Rutte sa i ett tal vid Bertelsmann Stiftung i Berlin i mars måste unionen fokusera på sina styrkor och de grundläggande värderingarna bakom samarbetet: ”Bryssel tjänar medlemsstaterna, inte tvärtom”.
Det är en inställning som ligger i linje med den svenska synen på EU-medlemskapet. EU efter Brexit bör utvecklas till ett samarbete med ödmjukhet och pragmatism som ledord. Då går det inte att försvara unionens existens genom att hota dem som inte vill se mer av överstatlighet. Unionen tjänar inte heller på att frysa ut Storbritannien från den inre marknaden och andra samarbeten. Inte heller på att driva en politik – som gemensamma minimilöner eller att tvinga in medlemsländerna i euron – utan stöd bland medborgarna. Samarbetet är trots allt till för alla som bor i Europa.
