Statlig resa med oklart mål
Nästa gång vi går till val är tanken att våra busskort ska vara mäktigare. Mycket mäktigare. Som en del av januariöverenskommelsen planerar regeringen med stödpartier att år 2022 införa ett nationellt biljettsystem för kollektivtrafiken. Det kan tyvärr bli en oklar resa mot ökat krångel.
Den på papperet lilla punkten är lätt att missa. I utkastet till januariöverenskommelsen pressades en matig att-göra-lista in under avdelning 28: “Bygg ut infrastrukturen – bind ihop Sverige med tåg som går i tid”. Lite i förbifarten slogs – på gränsen till pliktskyldigt – fast att ett “nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik” ska komma till.
Sammanbindning för infrastruktur klingar väl. I linje med miljöandans optimism är projektet lätt att sälja in som något närmast nödvändigt. Smidigare system för resköp på annan ort vid tjänste- eller fritidsresan finns det få som motsätter sig. Hur det ska fungera i praktiken och vad man egentligen vill uppnå med reformen är desto mer oklart.
I dag sköter Sveriges regioner kollektivtrafiken. Kommuner kan i sin tur till exempel bekosta lokala extraförmåner och närliggande regioner sluter gärna avtal över gränserna.
Förmågan att samverka kommer även till uttryck bortom landgränsen. I Skåne har närheten till Danmark aktualiserat biljettlösningar över sundet.
En nationell, välutnyttjad tjänst för resande runt om i landet finns dessutom på plats. Merparten av Sveriges trafikföretag har genom Resplus gått samman och därigenom säljs resor via en uppsjö spridda ombud – både digitalt och över disk.
Det är klart att det på tankeplanet ligger ett modernitetens skimmer i att slippa byta app eller bläddra bland olika kort i plånboken. Men med tanke på alla alternativ som vuxit fram utan hjälp av en definitiv, statlig enhetslösning är det svårt att se ens denna situation som en helt trovärdig problembild.
Ett statligt helhetsgrepp riskerar tvärtemot andemeningen att skapa nya bekymmer. Ska en rikstäckande app tvingas fram för att ersätta respektive nu gällande varianter? Det är inte svårt att föreställa sig hur sårbart hela Sverige hade blivit om en sådan tjänst skulle drabbas av tekniska störningar. För att inte tala om hela det nya logistiksystem som måste finansieras och upprätthållas. En statlig, kostsam kundtjänst lär ta form för att hantera ärenden och klagomål från resenärer över hela landet.
Vi ska inte heller bli förvånade om regionpolitiker med ett nytt Sverigekort som språngbräda försöker hetsa varandra till prissänkningar som inte är ekonomiskt realistiska. Ju mindre decentraliserat system, desto svårare att motivera olika subventionsförutsättningar.
