Staten måste ta ett större ansvar för välfärden
Nyligen kunde kommuninvånarna i Karlshamn läsa på kommunhemsidan att ”med anledning av det tuffa ekonomiska läget har kommunfullmäktige minskat budgeten för Karlshamns kommun med totalt 50 miljoner kronor" (Karlshamn.se den 4 mars). Besparingarna märks inte minst inom skolans område.
I Ronneby kommun beslutade politikerna för ett tag sedan om generella effektiviseringar inom kommunen. Alla kommunala verksamheter i kommunen, undantaget Överförmyndarnämnden, har ett generellt effektiviseringskrav på 0,5 procent för 2019, 1 procent ytterligare för 2020 och ytterligare 2 procent för 2021, enligt den senaste budgeten.
Och nu senast berättade Sydöstran att bokslutet för Olofströms kommun visade ett minus på 11,6 miljoner kronor (Sydöstran den 25 mars).
Detta sker trots att Sveriges ekonomi i stort under flera år har gått bra, mycket tack vare en global högkonjunktur. Och detta sker trots att kommunalskatterna, liksom på många andra håll i Sverige, här i Blekinge är höga. I Olofström är kommunalskattesatsen 33,75 procent. I Karlshamn 33,8 procent. I Ronneby 33,95 procent. Om kommunerna inte klarar av sin ekonomi nu, hur ska det då gå när nästa lågkonjunktur slår till med full kraft?
Visst finns det välskötta kommuner respektive vanskötta, det ska man aldrig glömma. Liksom att det i kommuner, precis som i alla andra offentliga verksamheter, finns sätt att effektivisera arbetet på. Men – och det är ett stort men – Sveriges kommuner går generellt sett en dystrare ekonomisk framtid till mötes på grund av den demografiska utvecklingen, det vill säga att kommuninvånarna blir allt äldre och därmed i behov av mer välfärd. Denna utveckling kommer också att accelerera och ske samtidigt som de som arbetar blir färre. Där till har staten vältrat över en hel del av kostnaderna för den stora invandringen på kommunerna. Här har staten och rikspolitikerna smitit från sitt ansvar.
Särskilt den demografiska utvecklingen kommer framöver att märkas i kommunernas och landstingens ekonomi. Enligt exempelvis Konjunkturinstitutet kommer kommuner och landsting att behöva höja kommunalskatterna med 3 kronor och 18 ören fram till 2040 för att klara av behovsökningen till följd av en åldrande befolkning. Det handlar om cirka 24 miljarder kronor per år. Det lär blir svårt att motivera kommunmedborgarna, särskilt de på landsbygden, att betala mycket mer i skatt för en välfärd som de i många avseenden redan i dag tycker är bristfällig. Skillnaderna mellan landsbygd och de större städerna är redan ohållbart stora. Missnöjet i många landsbygdskommuner är redan i dag alarmerande.
Höjda kommunalskatter, som är en skatt på arbete, motverkar dessutom arbetslinjen. Därför är höjda kommunalskatter en långsiktigt dålig kommunal strategi som stjälper mer än den hjälper.
Allt talar därför för att staten måste ta ett större ansvar för finansieringen av den kommunala välfärden, exempelvis genom höjda statsbidrag till kommunerna. Den kommunala välfärden står inför stora kostnadsökningar och kommunerna klarar inte att på egen hand betala för den.
