Sossarna i Malmö visar vägen

Ledare
Socialdemokraterna i Malmö vill skärpa kraven på den som får försörjningsstöd.
Foto:

Bidragssystemen måste reformeras om utanförskapet ska brytas.

Försörjningsstödet, alltså det tidigare socialbidraget, var aldrig tänkt att vara en permanent försörjning för friska och arbetsföra människor. Men i takt med att utanförskapet tillåtits växa har det blivit så. Att man inte har ett jobb att gå till är i dag den vanligaste orsaken till försörjningsstöd.

Problematiken har lyfts av framför allt Liberalerna och Moderaterna. Men nu rör det på sig även bland Socialdemokraterna.

I torsdags blev nyheten att Malmö stad ska förändra sina riktlinjer för ekonomiskt bistånd en riksnyhet. Från och med årsskiftet kommer kommunen att skärpa kraven på den som får försörjningsstöd. Det handlar om ökade krav på deltagande i arbetsmarknadsinsatser på den som lever från bidrag från kommuninvånarna, enligt Sveriges Radio. Förutsatt att förslaget går igenom, det vill säga.

I en intervju med SR kommenterade Sedat Arif (S), kommunalråd med ansvar för arbetsmarknad och socialtjänst, förslaget så här: "Vi måste ge människor insatser så att de kommer närmare arbete. Försörjningsstöd ska vara någonting som är tillfälligt, för en väldigt kort period" (SR den 9 november).

Det är fullständigt rimligt. Det enda orimliga i sammanhanget är väl varför riktlinjerna inte har skärpts tidigare. Malmös enorma kostnader för försörjningsstöd är inte direkt någon nyhet. I år räknar kommunen med att lägga närmare en miljard kronor på försörjningsstöd.

I Karlskrona kommun har Camilla Brunsberg (M) lyft frågan om krav på motprestation för försörjningsstöd. Bland annat i samband med att Moderaternas dåvarande partisekreterare Tomas Tobé besökte arbetsförmedlingen i Karlskrona för drygt ett år sedan (BLT den 22 november 2016).

I dag är det möjligt för kommunerna att ställa krav om motprestation. Men man borde gå ett steg längre. Möjligheten för kommunerna borde ersättas med en skyldighet: att det blir obligatoriskt för kommunerna att ställa motprestationskrav på den som mottar försörjningsstöd på grund av arbetslöshet, som Liberalerna har föreslagit.

Samhället har en skyldighet att ta hand om dem som inte kan försörja sig själva. Men den som blir försörjd av samhället har också skyldigheten att göra allt i sin makt för att ordna en egen försörjning. Och bidragssystemen måste vara konstruerade så att de leder till egen försörjning, inte låser in människor i bidragssystem.

Samtidigt borde man ta ett helhetsgrepp om bidragen och överväga ett bidragstak. Varje enskilt bidrag är inte särskilt högt. Men staplas barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd och flerbarnstillägg utöver försörjningsstöd på varandra kan skillnaden mellan att ta emot bidrag och leva på en egen inkomst bli orimligt liten, ja i vissa fall till och med negativ. Hur många som berörs, och därmed hur stort problemet är råder det delade meningar om. Men det ska givetvis alltid vara så att det lönar sig betydligt mer att arbeta, än att inte göra det.

Behovet av reformer inom bidragssystemen, på arbetsmarknaden och av skattesystemet för att bryta utanförskapet är stort och växande. Socialdemokraterna på riksplanet talar gärna om problemen men levererar inga konkreta reformer. Och högkonjunkturen har gett dem en ursäkt för att skjuta problemen på framtiden. Men alla högkonjunkturer har ett slut. När den här slutar kommer Sverige att vara illa rustat om vi inte tar tag i problemen nu.