Slut på Stockholmsfixeringen? Vilket skämt, Löfven
Så var det dags igen. Under stor uppståndelse meddelade regeringen i förra veckan att den skapar några nya statliga arbetstillfällen utanför Stockholm.
Denna gång handlar det om att den nya digitaliseringsmyndigheten av offentlig sektor ska placeras i Sundsvall, och delar av Statens servicecenter i Sollefteå. Det beräknas innebära mellan 70 och 80 statliga jobb. Grattis Västernorrland, får man väl säga!
Det tyckte civilminister Ardalan Shekarabi (S) hade sådant nyhetsvärde att han fattade pennan och skrev en lång debattartikel i Expressen (Expressen den 5 december).
Och när statsministern kommenterade det hela i media var han stor i orden, ”Nu är det slut på Stockholmsfixeringen” slog Stefan Löfven (S) fast (TT den 5 december).
Visst, det är bra att regeringen flyttar ut statliga arbetstillfällen från Stockholm men hela diskussionen om utflyttningen av statliga jobb saknar proportioner och är ett försök att dölja det faktum att regeringen i övrigt driver en politik som gör det allt svårare att bo och verka på landet.
För vad betyder några hundra statliga jobb (hitintills handlar det om 600), framför allt till mellanstora städer, när regeringen kraftigt höjt bensin- och dieselskatterna? Vad betyder det när regeringen samtidigt satsar rekordmycket pengar på att freda produktiv skogsmark från fortsatt brukande? Eller när regeringen inför en flygskatt? Eller när en statlig utredning föreslår att miljöorganisationer ska få en rätt att överklaga vissa skogsavverkningar till domstol? Eller när regeringen fortsätter att utreda en kilometerskatt på tunga fordon?
Nej, något slut på Stockholmsfixeringen är inte i sikte.