Anders Gustafsson: Skyll inte bränderna på skogsbönderna
Samtidigt som många på landsbygden fick evakueras från sina hem och många fick se sina skogar gå upp i rök passade Greenpeace på att påstå att skogsbönderna var att skylla för den katastrofala omfattningen på bränderna (Aftonbladet den 1 augusti 2018). Ett slag i ansiktet mitt under en kris!
Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist skrädde inte orden när han på sin blogg recenserade dem som ville skylla bränderna på hur skogsskötseln har format dagens skogar: ”Dessa anklagelser var inte bara ett obehagligt populistiskt inslag med dunkla syften i en skogsdebatt som redan innan var polariserad. De var dessutom direkt okunniga” (skogsstyrelsenherman.wordpress.com den 16 augusti 2018).
Nu brinner det återigen i skogen. I veckan har det brunnit på ett större område i Gnosjö kommun liksom i närheten av Hästveda i Hässleholms kommun, inte långt i från Blekinge. I torsdagens BLT berättade chefen för Räddningstjänsten i Östra Blekinge, Anna Henningsson, att det råder extrem torka i markerna. I trakterna runt Eringsboda råder ett FWI-värde (Fire Weather Index) på 57. Som jämförelse kan nämnas att vid den stora skogsbranden i Västmanland hade området i fråga ett FWI-värde på 42 och vid den stora branden i Ljusdal i Hälsingland förra sommaren var värdet mellan 20 och 30 (BLT den 25 april).
Och som ett brev på posten inställer sig återigen anklagelserna mot det svenska skogsbruket och alla skogsbönder. I en debattartikel i Dagens Nyheter påstås att det är skogsbrukets fel att stora skogsområden eldhärjas (DN den 24 april). Och Greenpeaces skogsansvariga, Lina Burnelius, sprider återigen sin famösa debattartikel från förra sommaren i sociala medier. Om torkan håller i sig och vi får se fler bränder– räkna med fler påståenden som dessa.
Men vad dessa debattörer glömmer att berätta är att stora skogsbränder inte är något unikt i ett historiskt perspektiv. Bengt Gunnar Jonsson, professor i växtekologi vid Mittuniversitet, har påpekat att cirka 1 procent av skogslandskapet årligen brann om vi går tillbaka till tiderna före år 1800. Det vill säga årligen 10 gånger mer än vad som brann 2018 (Sundsvalls Tidning 2 augusti 2018). Att naturskogar inte är befriade från brand kan man också se i de stora och återkommande skogsbränderna i Ryssland och Kanada. När det är tillräckligt torrt brinner all typ av skog – men bäst ur brandperspektiv är en tät granskog på gammal åkermark. Är det det Greenpeace vill ha?
I ett allt torrare klimat behöver vi vika mer resurser åt vårt brandförsvar, inte peka finger åt skogsbönderna. Vi måste inse att om vi ska ha säkerhet så kan vi inte strunta i att betala försäkringspremien. Det behövs fler brandmän och bättre villkor för dem som riskerar sina liv för allas vår skull, fler helikoptrar och skopande flygplan behöver införskaffas.
Och apropå torka, vilken bedöms öka i takt med ett varmare klimat till följd av växthuseffekten, är det helt kontraproduktivt att ge sig på skogsbruket. Skogen har som högst klimatnytta när den brukas, inte när den blir till reservat.
