Skulle Anders Zorn ha kunnat ställa ut på konsthallen i Ronneby?

Ledare ,
"Efter badat" av Anders Zorn. Skulle den ha kunnat ställas ut på konsthallen i Ronneby när konstnärerna ombeds undvika vissa uttryck?
Foto:

Kulturcentrum i Ronneby uppmanar utställande konstnärer att undvika vissa uttryck. Formuleringarna i utställningskontrakten är olämpliga för en offentligt finansierad konsthall och bör tas bort.

Artikeln publicerades 19 juni 2017.

I helgen hade graffitikonstnären Pärra Andreassons utställning ”(S)Kön - Ruskig ångest” vernissage på Kulturcentrum i Ronneby.

En hel del av tavlorna som Andreasson gjort till utställningen är vända med framsidan mot väggen. Betraktaren får alltså enbart se verkens baksida. Det annorlunda tilltaget har dock en logisk, om än något skrämmande, förklaring.

För i konsthallens standardavtal med utställande konstnärer står det att konstnären ska ”Respektera Ronneby kommuns policy att undvika uttryck som kan uppfattas som rasistiska eller könsdiskriminerande”.

"Därför har jag valt att vända på vissa verk som skulle kunna uppfattas som att gå emot denna formulering", berättade Andreasson för BLT:s kulturredaktör Elin Thornberg när hon var på pressvisningen för utställningen (BLT den 17 juni).

De felvända konstverken är alltså en protest och ett slags uppmaning till kommunpolitikerna att ändra i utställningskontrakten.

Självklart borde kommunpolitikerna i Ronneby lyssna. För en offentligt finansierad konsthall ska inte uppmana konstnärer att undvika vissa uttryck, oavsett besökarnas eventuella reaktioner.

All konst behöver inte provocera eller röra upp känslor (i motsats till att vissa verkar tro att ju mer provokation och debatt desto bättre konst), men den måste kunna få provocera. Religiösa trosföreställningar måste fritt kunna kritiseras i litteraturen och bildkonsten, även om det skulle kränka vissa och anklagas för exempelvis islamofobi. Eller ta exempelvis Anders Zorns berömda badande dalkullor, vilka säkert skulle kunna klassas som sexistiska av vissa. Skulle de, eller liknande tavlor, "undvikas" med hänvisning till policyn i Ronneby kommun?

I alla kulturpolitiska nyckeldokument, och i de kulturpolitiska högtidstalen, talas det om konstens frihet och att yttrandefriheten ska utgöra kulturpolitikens grund. Så också i Blekinge.

I Region Blekinges förslag till ny kulturplan för länet – som dessutom lägger stor vikt vid just Kulturcentrum i Ronneby och bildkonsten – som i förra veckan gick ut på remiss står bland annat följande att läsa: "Samtidigt behöver konstens egenvärde stärkas. Konsten har en förmåga att vidga våra perspektiv och vårt tänkande och kan förnya det offentliga samtalet." Under rubriken principer för arbetet med kultur kan man vidare läsa om principen om armslängds avstånd att politiker och tjänstemän inte ska bestämma om innehållet i den konstnärliga verksamheten.

Tar man de orden på allvar borde Ronnebypolitikerna snabbt inse det olämpliga med hur formuleringen i utställningskontrakten i dag är utformade. Eller så får man med spänning invänta Ronnebypolitikernas svar på kulturplanen.

För de högtidliga formuleringarna om konstens frihet och vikten av armslängds avstånd mellan det konstnärliga innehållet och politikerna låter sig inte lätt förenas med utställningskontrakt som uppmanar konstnärer att undvika vissa uttryck.