Skräp in, skräp ut

Ledare Artikeln publicerades
Försvarsuppgörelsen presenterades under fredagsförmiddagen. Här ses försvarsminister Peter Hultqvist (S) tillsammans med sina kollegor i förhandlingsgruppen.
Foto:Henrik Montgomery / TT
Försvarsuppgörelsen presenterades under fredagsförmiddagen. Här ses försvarsminister Peter Hultqvist (S) tillsammans med sina kollegor i förhandlingsgruppen.

Tusen och en natt - ja, till och med lite mer - tog det för politikerna att komma överens om en försvarsuppgörelse.

Det har uppenbarligen varit segdragna förhandlingar. Så sega att Folkpartiet valde att kliva av. Och partiets riksdagsman och förhandlare Allan Widman är mycket riktigt också kritisk till uppgörelsen. Han menar, att de dryga 10 miljarderna inte kommer att räcka.

ÖB Sverker Göranson hade krävt 16 miljarder för perioden 2016-2020 - nu får han 10,2 miljarder. Det är en tydlig kompromiss mellan regeringens ursprungliga bud på 6,2 miljarder och allianspartiernas krav på 13,7 miljarder. Men där stack alltså Folkpartiet ut med sitt krav på över 18 miljarder under perioden. Så även om försvarsminister Peter Hultqvist menar att man har gått ÖB till mötes, så är det frågan om han är nöjd.

Sanningen är, att även om Folkpartiet hade fått vad de hade velat, så vore behoven i långt mycket större.

    Enligt försvarsexperter skulle det kräva mycket stora ekonomiska summor – långt mycket mer än vad som nu har föreslagits – under ungefär ett decennium, för att återfå den förmåga som Sverige hade för femton år sedan.

    Överenskommelsen är alltså en putsning på ytan. De två Gävlekorvetterna, till exempel, som nämns utredningen för halvtidsmodifiering - den var redan planerad. Flera sådana exempel finns. De båda u-båtarna är redan beställda, Helikopter 14 håller på att levereras.

    I uppgörelsen betonas flera saker, men framför allt vikten av att övningsverksamheten kommer i gång, samt att materielsidan ses över. Man brukar säga att Försvarsmakten har ett underskott på materialsidan som motsvarar ungefär 25 miljarder.

    Detta kan illustrera en del om vilken kapitalförstöring som har ägt rum inom Försvarsmakten de senaste femton åren, och vilket behov som verkligen föreligger. Men eftersom försvarsminister Peter Hultqvist (S) själv påpekade att mycket stora belopp måste tillföras materielen i framtiden, så kan man ju hoppas att det ändå finns någon slags politisk gemensam insikt om vad som behövs.

    Förvisso är det viktigt att partierna, i detta fall över 70 procent av riksdagens mandat, står tillsammans på en presskonferens och betonar vikten av nationell samling. Med tanke på hur lång tid det har tagit att komma överens, och hur lång tid det har tagit att lyckas pressa upp anslagen från 6,2 till 10,2 miljarder, så förstår man hur hårt inne förhandlingarna har suttit. I snitt 800 miljoner mer om året är ett plus, men i det stora hela otillräckligt, även om ett stående mekaniserat kompani och ett stridsvagnskompani innebär 230 man på Gotland. Hellre till än från.

    Miljöpartiet stod på presskonferensen och betonade att ordet långsiktighet var något partiet alltid uppskattar, och att behovet av långsiktighet i försvarsfrågan är viktigare än på många andra områden.

    Det kunde partiet kanske tänkt på lite tidigare, och det hade också varit tacknämligt om partiet, istället för att som tidigare verka för sänkta försvarsanslag, hade visat lite framfötter då i stället. Politisk opportunism, kallas sådant.

    Det är överhuvud taget svårt att låta bli att fundera kring hur MP:s inställning i försvarsfrågan har drabbat och sinkat den här uppgörelsen. Peter Hultqvist har inte så mycket stöd på sin planhalva, skrev ju Allan Widman häromdagen på sin blogg.

    Den stora bristen och förlusten för alliansen består emellertid i, att man inte fått igenom en utredning om vad ett Nato-medlemskap skulle innebära. Nu blev det ett beslut på en allmänt hållen analys, som förmodligen kommer säga platt intet i slutänden.

    Skräp in, skräp ut, brukar man ju säga.