Skattepengarna räcker i alla fall till öl

Ledare
Rådhuset i Karlshamn.
Foto: Patric Söderström
Rådhuset i Karlshamn.

Samtidigt som Karlshamn sparar bjuds det på öl i samband med Östersjöfestivalen. Ett exempel i raden på kommunalt slöseri.

I Karlshamn bjöd kommunledningen med kommunalrådet Per-Ola Mattsson (S) i spetsen 300 specialinbjudna VIP-gäster på öl, vin och mat under Östersjöfestivalen. Men han var inte ensam om det. På rådhusets baksida bjöd festivalutskottets ordförande Christel Friskopp (S) artister, festivalarbetare, politiker och särskilt inbjudna gäster på mat, öl och vin.

Nykterhetsrörelsen rasar förstås. Men oavsett vad man tycker om alkohol är det kanske inte så konstigt att kommuninvånarna blir förbannade. Inte bara för att de får stå för notan för kalasandet utan kanske framförallt för att samtidigt som politikerna festar loss på skattebetalarnas bekostnad genomförs stora besparingar på allt från skolor till äldreomsorg.

Visst, lite öl, vin och mat blir inga stora pengar i relation till vad den kommunala verksamheten kostar på ett år. Men det sätter fingret på en större fråga, nämligen hur politiker och andra makthavare handskas med våra skattepengar.

Någon kanske skulle säga att det här bara rör sig om en engångsföreteelse. Men det stämmer inte. På Facebook uppmärksammar Slöseriombudsmannen nya exempel på hur våra skattepengar slösas bort helt i onödan nästan varje dag.

Men det som kostar skattebetalarna allra mest är trots allt inte det uppseendeväckande slöseriet, utan att vi har en offentlig sektor som tillhör världens största, men som är alldeles för ineffektiv.

En studie som WSP gjort på uppdrag av Svenskt Näringsliv visar att kommunerna skulle kunna spara 40 miljarder varje år om alla kommuner var lika bra som de kommuner som ger sina medborgare bäst välfärd till lägst kostnad.

Och dåliga upphandlingar kostar skattebetalarna 90 miljarder per år enligt en granskning gjord av Dagens Samhälle. Det motsvarar 10 procent av alla offentliga inköp.

Vad beror slöseriet på egentligen? Jag tror att en stor del i förklaringen ligger i hur vi förhåller oss till pengar. Ekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman konstaterade att det finns fyra sätt att göra av med pengar på:

Du spenderar dina egna pengar på dig själv.

Du spenderar dina egna pengar på någon annan.

Du spenderar någon annans pengar på dig själv.

Du spenderar någon annans pengar på någon annan.

När kommer du att se till att få så mycket valuta som möjligt för pengarna du spenderar? Och när är risken för slöseri som allra störst? Forskning visar att vi är mer benägna att ta risker när vi hanterar någon annans pengar och mindre benägna att riskera våra egna. Och det gäller oavsett om du är snickare, sjuksköterska, politiker eller för den delen fondförvaltare. Det förklarar den slapphänthet man allt för ofta ser när det är skattebetalarna som står för notan.

Det talas ofta om att kommunerna behöver mer pengar. Men innan vi ger dem ännu mer av våra surt förvärvade skattepengar får våra makthavare allt lära sig att prioritera bättre. När politiker känner att skattepengarna räcker till att bjuda på öl på kommunala jippon är det svårt att hävda att pengarna inte räcker till.

Johan Gustafsson

Skattebetalarnas Slöseriombudsman

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.