Sylvia Asklöf Fortell: Skammen, den är Rysslands
I december slog OSSE larm (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) att en våg av förföljelse mot homosexuella tagit fart i delrepubliken. Förtrycket av människor med ”icke-traditionella sexuella orienteringar” som det kallas på ryska, är inte nytt. 2017 arresterades 100 personer för att de ansågs tillhöra en sexuell minoritet. Rapporter om tortyr och utomrättsliga avrättningar tog sig ut ur delrepubliken.
Omvärlden reagerade då med avsky och krävde att Ryssland skulle agera. Men eftersom Ryssland knappast är någon högborg för mänskliga rättigheter i allmänhet, eller för HBTQ-rättigheter i synnerhet, förvånar det väl ingen att inget har gjorts för att utreda dessa misstänkta brott.
I december 2018 kom så nya oroande rapporter om utrensningar i den enväldige ledaren Ramzan Kadyrovs land. Med stor fara för eget liv arbetar ett fåtal ryska människorättsaktivister för att hjälpa utsatta människor på plats. Memorial är en av dessa organisationer, vars förra ledare mördades och vars nuvarande ledare, Oyub Titijev, har fängslats på tio år, anklagad för droginnehav.
I den här vågen verkar våldet dessutom ha förvärrats. Det ryska LGBT-nätverket skrev i mitten av januari på sin sida, att offer för utrensningarna våldtas med elchockstavar. Nätverket rapporterar att det även denna gång har skett utomrättsliga avrättningar. OSSE skriver i sin rapport att några offer har blivit så svårt torterade att de inte har överlevt.
Förtrycket i den ryska delrepubliken sker mot en islamistisk radikalisering av det tjetjenska samhället, där hedersvåld är vanligt förekommande. Ledaren Ramzan Kadyrov bygger upp en personkult kring sig själv. Moskva, som annars inte har något till övers för den ryska muslimska minoriteten, vänder systematiskt bort blicken från det som händer i den krigsskadade delrepubliken. Redan för ett år skrev Civil Rights Defenders i Svenska Dagbladet och varnade för att Tjetjenien under Ramzan Kadyrov håller på att förvandlas ett nytt Nordkorea.
Problemet med situationen i Tjetjenien är att den är så intimt förknippad med den nuvarande ledningen i Moskva. Putin kom till makten på att slå ner tjetjenska separatister i ett mycket våldsamt krig i slutet av 90-talet. Kadyrov är Putins man på plats. Då spelar det ingen roll att Kadyrov redan 2009 anmäldes till Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg för att själv ha torterat fångar.
Oyub Titijevs fick i höstas Vaclav Havels pris för mänskliga rättigheter. Det är förstås viktigt. Men fallet Tjetjenien borde vara ett uppvaknande för EU och en påminnelse om vad unionen kunde ha ägnat sin styrka åt, istället för att hålla på att gräla inbördes.
Men skammen, den är Rysslands.
