Replik: Vi räddar inte liv med gamla helikoptrar

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Solum, Stian Lysberg

Niklas Wiklund uttrycker i en krönika sin åsikt om att Sjöfartsverket borde ha övertagit Försvarsmaktens helikopter 10 (HKP10, av typen Super Puma) i syfte att bedriva sjö- och flygräddning. Frågan är tyvärr inte så enkel.

Helikoptersystemet HKP10 är drygt 25 år gammalt. Försvarsmakten har utrett framtiden för systemet och kommit till slutsatsen att det inte är ekonomiskt försvarbart att förlänga det. Fyra av superpumorna är dessutom så gamla att det inte går att få tag på reservdelar till dem. Fem av helikoptrarna är också ommodifierade för annan verksamhet och en av helikoptrarna är redan i dag ett museiföremål på Aeroseum i Göteborg.

Hade det varit möjligt att göra om helikoptrarna för ett långsiktigt och hållbart sjö- och flygräddningsarbete så hade vi mer än gärna gjort det. Men att omcertifiera det antal HKP10 som krävs för civil verksamhet är tyvärr förenat med betydande insatser, därför valde vi ett annat alternativ för att säkra upp våra räddningsinsatser.

Niklas Wiklund uttrycker oro över att Sveriges förmåga till undsättning av nödställda blivit lidande sedan Estonia förliste 1994. Räddningshelikopterverksamheten har genomgått en förändring de senaste 20 åren. Dagens organisation är helt anpassad till, och inriktad på, sjö- och flygräddning, till skillnad mot 1994 då räddningshelikopterresurserna baserades på merutnyttjande av försvarsmaktens befintliga kapacitet.

Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar har i dag 15 minuters insatstid dygnet runt, jämfört med en timme dagtid och två timmar nattetid som var fallet 1994. Att minimera tiden räddar liv. Sverige har även tecknat avtal med samtliga Östersjöländer som innebär att länderna ska ge varandra stöd när behov uppstår.

Försvarsmakten har dessutom i en överenskommelse med Sjöfartsverket förpliktigat sig att ge stöd i form av helikopterresurser vid större sjöräddningshändelser. Med Sjöfartsverkets nya räddningshelikopter AW139 är vi trygga över att vi kan göra vårt jobb att säkra Sveriges sjövägar.

Noomi Eriksson

Stf generaldirektör och chef för sjö- och flygräddningen, Sjöfartsverket

Noomi Eriksson skriver i sin replik att jag anser att Sjöfartsverket borde övertagit Försvarsmaktens Hkp 10. Så skrev jag inte. Det jag ifrågasätter är Sjöfartsverkets argumentation där man hävdar att Hkp 10 inte var ett möjligt alternativ som sjöräddningshelikopter, trots att den anskaffades som sådan.

Det känns dock tryggt att Sjöfartsverket gjort en noggrann analys och kommit fram till att det är dyrare att överta helikoptrar gratis och genomföra anpassningar än att köpa nya för nästan en miljard kronor. Då borde det heller inte vara några problem att offentliggöra kostnadsberäkningen?

Vad Sjöfartsverket helt missar i repliken är att kort insatstid inte alltid kan ersätta kapacitet. När Försvarsmakten hade uppgiften att upprätthålla sjöräddningsberedskapen förfogade man över ca 25 större sjöräddningshelikoptrar. Sjöfartsverket har sju stycken.

Om Noomi Eriksson kallt räknar med att Försvarsmakten ska kunna bistå vid en större katastrof i likhet med Estonias förlisning så rekommenderar jag ett besök vid Försvarsmaktens helikopterskvadroner och att ställa frågan hur många besättningar som kan genomföra sjöräddning med ytbärgare i alla sikt och väderförhållanden.

Jag tror tyvärr att bilden blir en helt annan då. Med bakgrund av detta kan jag tyvärr konstatera att den totala kapaciteten är sämre idag än den ödesdigra natten 1994.

Niklas Wiklund