Religionsfriheten har också gränser
En återkommande fråga de senaste åren har varit religionsfrihetens gränser. Har man på grund av sin tro rätt att vägra vissa arbetsuppgifter? Och om arbetsgivaren säger nej, är det då diskriminering? Får en arbetsgivare förbjuda de anställda att bära religiösa, politiska eller filosofiska symboler? Och om arbetsgivaren förbjuder detta, är det då diskriminering?
Ett oerhört uppmärksammat exempel på den första frågeställningen är den kristna barnmorskan Ellinor Grimmark som vägrar arbetsuppgifter som har med aborter att göra. Efter att hon nekats anställning vid Region Jönköping, just på grund av detta, tog Grimmark frågan vidare till domstol.
Hon menade då att hon utsatts för diskriminering på grund av sin religiösa övertygelse. Arbetsdomstolen konstaterade i våras att det inte handlade om diskriminering (Vårdfokus den 12 april 2017), vilket också Diskrimineringsombudsmannen tidigare konstaterat. Det var en rimlig dom, religiösa särkrav ska inte kunna styra arbetsbeskrivningen. Och att söka sig till ett visst yrke är ett aktivt val, inte ett tvång.
Ett mycket omskrivet exempel på den andra frågeställningen - den om religiösa symbolers ställning i arbetslivet - är när SAS förra året nekade en arbetssökande att gå vidare i en anställningsprocess på grund av att hon inte kunde tänka sig att arbeta utan slöja, vilket företagets uniformspolicy föreskriver. Innebar det diskriminering?
Nej, säger Diskrimineringsombudsmannen (DO) som relativt nyligen meddelade sitt beslut: ”DO bedömer alltså att SAS uniformspolicy i sig, förutsatt att den bara gäller anställda med direkt kundkontakt, inte strider mot diskrimineringslagen.”
Det betyder dock inte att det är fritt fram för alla arbetsgivare att förbjuda religiösa, eller andra, symboler på en arbetsplats. Det krävs att det finns ett berättigat syfte med ett sådant förbud, och ett sådant är att företaget vill vara neutralt i fråga om religion och politik gentemot företagets kunder.
Ett förbud måste också tillämpas neutralt och konsekvent, det vill säga det får inte enbart finnas ett förbud mot en viss religions symboler och det får inte vara så att förbudet bara tillämpas i fall där det rör personer från en viss religion.
Diskrimineringsombudsmannens beslut är helt rätt. Religionsfriheten är en mycket viktig rättighet men den kan inte i alla lägen stå över alla andra intressen och andras rättigheter. Alla och envar har rätten att klä sig som man vill, skaka hand (eller inte skaka hand) med vem man vill och välja det yrke man önskar men den rätten ska inte innebära ett tvång för alla andra att anpassa sig.
