Rättsväsendet misslyckas med att skydda flickors rättigheter

Ledare
Tvångsgifte. En aktuell dom visar hur rättsväsendet trots 20 år av debatt om hederskultur fortsätter att relativisera barns rättigheter.
Foto: Johan Nilsson/TT
Tvångsgifte. En aktuell dom visar hur rättsväsendet trots 20 år av debatt om hederskultur fortsätter att relativisera barns rättigheter.

Ett barn är ett barn, oavsett om barnet är fött i Sverige eller inte. Är man barn ska man skyddas från vuxna som utsätter en för påtryckningar, hot och våld. Trots att lagen är tydlig fallerar det svenska systemet gång på gång när det kommer till att skydda unga flickors rättigheter, särskilt när det handlar om barn med rötter i patriarkala kulturer vars seder och bruk skiljer sig från majoritetsbefolkningens.

Det senaste exemplet är Värmlands tingsrätt som nyligen valde att fria en 24-årig man som med hjälp av föräldrar och släktingar tvingat en 13-årig flicka med syriskt ursprung till äktenskap.

Polisutredningen vittnar om att flickan vid upprepade tillfällen protesterat, att hon misshandlats, hållits inlåst och vägrat att delta i arrangemanget. I domen redogörs för ett äktenskapskontrakt upprättat av en muslimsk auktoritet där det står att mannen och flickan den 5 december 2015 ingått äktenskap och att parterna samtyckte till detta.

Kontraktet är dock inte undertecknat av flickan själv, utan av hennes far. När 24-åringen i förhör frågades om flickans inställning svarade han att ”han aldrig tänkt att hon inte ville”. Det framkommer också att mannen betalat 50 000 kronor för att få gifta sig med 13-åringen och att han när han sovit över hos hennes familj efter att ”äktenskapet” ingåtts och flickan hållit sig undan, påtalat att han har rätt att fullborda detsamma genom att ha samlag med henne.

Trots detta anser alltså rätten att det inte går att bevisa att mannen begått något brott eftersom han hävdar att han inte visste att flickan inte ville gifta sig. Det är inte utan att det går att dra paralleller till tidigare våldtäktsdomar där vuxna män som sexuellt utnyttjat 13-14-åringar lyckas komma undan genom att påstå att de inte uppfattat att barnen inte ville.

Med tanke på att en så ung person inte ens bedöms vara mogen nog att ge samtycke borde sådant inte spela någon roll. I Värmlandsfallet är det dessutom helt uppenbart att 24-åringen varit helt likgiltig för vad flickan tyckte eller kände. Han erkänner själv att han inte ens tänkt tanken på att barnet han betalat för att gifta sig med inte var intresserad av något samliv med honom.

Att flickans föräldrar samtidigt dömdes till villkorlig dom för ”försök till äktenskapstvång” är en klen tröst. Snarare är det låga straffet ett hån mot alla de barn och ungdomar som lever under hedersförtryck i vårt land. Trots att det gått 20 år sedan hedersproblematik och tvångsgifte på allvar började uppmärksammas i Sverige fortsätter relativiseringen av barns rättigheter.

Under rättegången inledde den nu 17-åriga flickan sitt för förhör med orden: ”Jag vill bestämma över mitt liv, vi bor i Sverige nu och inte i Syrien”. Det är dags visa henne och alla andra i samma situation att vi tar dem på allvar och att de är lika mycket värda och kan räkna med samma skydd som barn vars föräldrar heter Svensson eller Andersson.