Rätt att utkräva ansvar

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Erik Simander/TT

Regeringen har grundligt misskött hanteringen av IT-skandalen. Det är helt rätt av allianspartierna att utkräva politiskt ansvar.

Nu har allianspartierna meddelat att de kommer att väcka misstroendeförklaring mot tre statsråd till följd av IT-haveriet på Transportstyrelsen och hur frågan har skötts, eller snarare misskötts, av regeringen. De statsråd som berörs är inrikesminister Anders Ygeman, försvarsminister Peter Hultqvist och infrastrukturminister Anna Johansson, alla socialdemokratiska statsråd.

Stefan Löfven grämer sig nog över att han gav sig ut på banan så sent och agerade så tafatt. Hade han avbrutit semestern tidigare och visat handlingskraft genom att själv avsätta Johansson och kanske även Ygeman, är den inte alls säkert att försvarsministern hade behövt drabbas. Det vore en förlust att bli av med Peter Hultqvist i nuvarande försvars- och säkerhetspolitiska läge.

Det mesta talar för att alliansen kommer att få gehör i riksdagen. Kravet har stöd hos Sverigedemokraterna medan Vänsterpartiet enbart anser att Anna Johanssons förtroende är förbrukat.

    Statsminister Stefan Löfven har nu fyra val.

    Acceptera att de tre ministrarna - varav två räknas till de tyngsta i regeringen - får gå, själv ge de tre ministrarna sparken, avgå eller utlysa extra val. Sistnämnda är väl inte särskilt troligt eftersom Socialdemokraterna just nu befinner sig i en allvarlig kris. Att gå in i ett val som handlar om skandalen på Transportstyrelsen och regeringens haveri vore inte direkt gynnsamt för S.

    Under våren har det varit mycket tal om misstroendeförklaringar mot enskilda statsråd.

    Den tidigare diskussionen har rört innehållet i regeringens höstbudget. Alltså ett hot om misstroendevotum mot enskilda statsråd om budgetpropositionen innehåller någon av de tre utpekade skattehöjningarna (flygskatt, att fler ska betala statlig inkomstskatt eller ändrade skatteregler för fåmansbolag), som saknar stöd i riksdagen.

    Ledarsidan har hela tiden varit kritisk mot detta hot från allianspartierna.

    Den huvudsakliga invändningen är att ett sådant tilltag vore att missbruka det institut som misstroendeförklaringarna utgör och att det vore att frångå den ordning som har gällt gällande hur budgeten behandlas i riksdagen. Man kan tycka hur illa som helst om regeringens ekonomiska politik. Men en socialdemokratisk finansminister som driver socialdemokratisk ekonomisk politik missköter inte sitt jobb.

    Den kritiken är inte aktuell nu eftersom flera statsråd uppenbart har misskött sig.

    Kommunikationen inom regeringen har varit ett haveri. Att skylla på tidigare tjänstemän eller att någon annan borde ha gjort något duger inte. Självklart borde statsministern ha informerats och frågan borde givetvis ha lyfts i det säkerhetspolitiska råd som inrättades just för att ta ett samlat grepp på säkerhetsfrågorna. Riksdagen borde likaledes ha informerats om det allvarliga säkerhetsläckaget. Folket, politikernas uppdragsgivare, borde självklart också ha fått kännedom om vad som hänt.

    Haveriet på Transportstyrelsen kan vara det största säkerhetsläckaget sedan Stig Bergling. Regeringen har grundligt misskött hanteringen av detta. Det är helt rätt av allianspartierna att utkräva politiskt ansvar.