Putin spelar brallorna av världen

Ledare Artikeln publicerades
Den ryske presidenten Vladimir Putin och försvarsminister Sergej Sjojgu i Kreml under torsdagen.
Foto:Mikhail Klimentyev
Den ryske presidenten Vladimir Putin och försvarsminister Sergej Sjojgu i Kreml under torsdagen.

Kriget i Syrien har visat på FN:s alla brister och blottor. Medan Ryssland har röstat nej på löpande band mot resolutioner som lagts fram mot Assadregimen, annonserade Vladimir Putin istället en vapenvila under torsdagen där Turkiet och Ryssland ska stå som garanter. Se där, ett skickligt sätt att tala om för världen att USA är ute ur leken.

Medan blodet har flutit i Aleppo har FN:s alla försök att få stopp på det utmynnat i ett fullständigt fiasko. Ja, till och med i en humanitär katastrof. FN's chef för humanitära insatser, Stephen O'Brien har kallat de ryska bombningarna av östra Aleppo som en "skamfläck för vår generation".

USA har sedan i våras varit helt upptaget av sina egna inrikespolitiska göromål, och sedan valet av Donald Trump till president har landet snabbt försvunnit från den världspolitiska arenan.

Den förra administrationen har fullt upp med att packa sina kartonger, medan Donald Trump "bjuds med" i de fredssamtal som nu ska hållas mellan Assadregimen och rebellerna. Så snällt.

Vladimir Putin är känd som en taktiker, vilket han återigen visar. Han har bombat rebellerna till Aleppo till underkastelse, och han har givit segern till den bloddränkte Bashar Al-Assad. På samma gång har han lyckats göra fiende till vän (Turkiet) och utmanövrera sin fiende (USA i Obamas skepnad).

Dessutom åstadkommer han en sak till. Han får makt över Bashar Al-Assad och Syriens styre. Putin kommer för alltid att kunna kräva gentjänster som tack för att Assad sluppit sluta sina dagar som Saddam Hussein eller Muhammar Ghadaffi. Vladimir Putin spelar brallorna av världen. Och inte på ett bra vis.

Men nu blir det ju fred? Först får vi se hur länge vapenvilan håller, om den kommer att hålla. För det andra måste man inse, att så länge Assad sitter kvar vid makten så finns det ingen "fred" för syrierna. På sin höjd regimens totala makt byggd på terror. Så har Assads regim alltid fungerat, och den som tror att det blir något annat den här gången är vilseledd. Oppositionella syrier har med andra ord alla skäl i världen att frukta för framtiden.

Behovet att reformera FN:s säkerhetsråd har bubblat under många år. Kriget i Syrien visar med förfärlig tydlighet hur tandlöst det har blivit, med veton som ständigt blockerar handlingsförmågan.

FN:s föregångare, Nationernas Förbund, föll samman 1939 i samband med att man misslyckats med att förhindra att de så kallade axelmakterna (Italien, Japan, Tyskland) utökade sina territorier. NF hade reducerats till en pratklubb, något man utlovade efter kriget att FN inte skulle bli.

FN är dessutom på väg att byta generalsekreterare. Under våren tillträder portugisen António Guterres som FN:s ledare. Han har tidigare varit flyktingkommssarie och UNHCR:s chef, alltså chef för FN:s flyktingorgan.

Man kan hoppas att han förmår att inleda någon form av reformarbete för FN. För om organisationen inte ska marginaliseras hel och hållen måste något göras. FN:s arbete är viktigt, men om dess organisation blir nattstånden hjälper den inte någon.

Men har något av de stora länderna intresse av att agera i frågan? Knappast.