Porta stöket från bibblan

Ledare ,
Bus och stök ska inte få förstöra biblioteksfriden.
Foto:

Bibliotekariernas fackförbund DIK menar att portning av dem som stör och skapar osäkerhet på biblioteken "strider mot bibliotekens syfte". Det är obegripligt.

Artikeln publicerades 13 januari 2017.

Sedan opinionsbildaren Paulina Neuding sommaren 2015 tog upp ordningsproblemen på biblioteken har biblioteksfriden debatterats till och från i media, stundtals intensivt.

Vissa, exempelvis Svensk biblioteksförenings förre generalsekreterare Niclas Lindberg, har opponerat sig och ifrågasatt varför "tysthetsnormen" ska råda på biblioteken. De flesta har dock förfärats över att offentliga inrättningar i folkbildningens tjänst på vissa ställen stundvis förvandlats till tillhåll för stök, bus och trakasserier.

Nyligen framförde Rasmus Jonlund (L), vice ordförande i kulturnämnden i Stockholms stad, förslaget att personer som vid upprepade tillfällen stör biblioteksfriden ska få tillträdesförbud (SvD 9/1).

För att biblioteken ska få denna möjlighet, menar Jonlund, krävs en lagstiftningsändring. Som läget ser ut i dag kan ett bibliotek avvisa en person först i samband med att han eller hon stör verksamheten. Även om samma person, eller grupp av personer, vid upprepade tillfällen gör biblioteket till sitt vardagsrum får bibliotekarierna inte neka någon tillträde. Även Neuding har tidigare efterlyst detsamma.

Ett helt rimligt och okontroversiellt förslag kan man tycka. Varför ska inte den som vid upprepade tillfällen förstör läs- och studiefriden för andra biblioteksbesökare kunna portas för en tid?

Men alla håller inte med. Sara Roberts, förbundsordförande i fackförbundet DIK som organiserar landets bibliotekarier, skriver i en replik: "Biblioteken är allas. Det är en grundläggande princip i ett öppet och demokratiskt samhälle.", "Det (portning) är en drastisk åtgärd som möjliggör utestängning från ett av de sista öppna rummen som finns kvar i vårt samhälle." och "Att utestänga individer från biblioteken strider mot hela syftet med dess verksamhet." och (SvD 13/1).

Förvånande formuleringar. För syftet med ett bibliotek är väl att erbjuda allmänheten en någorlunda tyst och stillsam miljö där den kan låna och läsa böcker eller studera? Och biblioteken tillhör väl dem som gör just detta (en kategori som dessutom alla mer än gärna är välkoma till)?

Visst högläsning, poetry slam, läxhjälp, föredrag eller sagostunder för barn kan inte genomföras i tystnad. Alternativet till stök är inte dödstystnad alla dagar och på alla avdelningar. Och det är stor skillnad på aktiviteter som biblioteket självt initierat och som ligger i linje med bibliotekens samhällsuppdrag och att enskilda får göra som de vill på de skötsamma biblioteksbesökarnas bekostnad. Värdet av ett bibliotek ligger inte i att det fungerar som en fritidsgård eller värmestuga utan att det kort och gott i att det är ett bibliotek.

Motståndarna mot tuffare tag mot stöket vill gärna ge sken av att de står på de svagas och utsattas sida. Det är en missuppfattning. De som blir lidande vid de tillfällen då stillsamheten på biblioteken störs är de som varken har välfyllda bokhyllor eller en tyst vrå hemma där de kan koncentrera sig. I den växande trångboddhetens Sverige är det ett växande problem. På vilka andra platser i samhället erbjuds de tysta rum?