Politiker kan inte stoppa huvudet i sanden - integrationens frågor behöver svar nu

Rapporten borde läsas av våra makthavare. De personer som studerats i rapporten kom till Sverige som flyktingar, med skyddsskäl eller som anhöriginvandrare, en stor del från Irak eller från forna Jugoslavien. Bland de som kom från Afrika var en majoritet från Somalia. Ur rapporten framgår att en tredjedel kom i arbete efter några år. Det gäller speciellt de som var mellan 18 och 24 år då de kom till Sverige. De med medborgarskap i ett nord- eller sydamerikanskt land hade betydligt högre sannolikhet att hitta arbete jämfört med genomsnittet, enligt rapporten. Men totalt sett hade knappt 60 procent ett riktigt arbete under stora delar av sina 15 första år här.

Rapporten är viktig. Den visar hur stor roll ålder, utbildningsnivå och födelseland spelar för möjligheten till att få ett arbete och till att bli integrerad. Det är en avsevärd skillnad om personen i fråga är ung eller gammal, har en eftergymnasial utbildning eller ingen alls och kommer från syd/ nordamerikanskt eller från ett asiatiskt land.

Med rapporten i åtanke bör de personer som väntas få uppehållstillstånd i Sverige beaktas. Majoriteten kommer från länder som Syrien, Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. Det är alltså de grupper, som baserat på erfarenhet, visat sig vara svårast att integrera.

Men det finns också andra viktiga skillnader mellan dåtidens och nutidens flyktingströmningar. Framför allt var dåtidens flyktingar avsevärt färre under den undersökta perioden. De senaste årens asylinvandring och anhöriginvandring har legat på - och kommer fortsättningsvis ligga på - betydligt högre nivåer.

Ett samhälles förmåga att integrera invandrare beror naturligtvis på hur många som ska integreras. Demografin i Sverige har ändrats kraftigt, vilket med största sannolikhet påverkar hur enkelt det exempelvis är för barn med utländsk härkomst att lära sig svenska, och att komma in i svenska samhället.

Sverige kan inte heller sägas vara är ett praktexempel när det gäller integration. Det tar fortfarande ungefär åtta år från ankomst till Sverige innan hälften av nyanlända kommit i arbete (SVT den 17 april). Någon gång under nästa mandatperiod väntas en lågkonjunktur. Arbetslösheten väntas då bli ännu högre. Både bostadsområden och skolor är på vissa håll i dag extremt segregerade.

Med tanke på dessa siffror borde våra politiker avkrävas svar. De kommande åren väntas hundratusentals personer få uppehållstillstånd i Sverige. Som Expressens ledarsida nyligen påpekade ”saknas en plan för var alla resurssvaga människor ska bo” och fortsätter ”Ska vi fortsätta på den inslagna vägen?” (Expressen den 24 november).

För inför det här kan politikerna inte stoppa huvudet i sanden. Det behövs reformer av arbetsmarknaden, exempelvis utökning av rut-avdraget och lägre trösklar in på arbetsmarknaden. Med det är i sig själv ingen mirakelkur. Enklare jobb bör kombineras med genomtänkta reformer av både skattesystemet, bostadsmarknaden och av skolan. Vi måste införa krav på att människor ska lära sig svenska. Språket bör kopplas till medborgarskapet. Bidragstak måste införas. Människor ska arbeta, inte gå på bidrag.

Dessutom måste den tillfälliga lagen som löper ut i juli 2019, och som bland annat har inneburit en begränsning i familjeåterförening, förlängas i väntat på att riksdagen tar fram en migrationspolitik som är långsiktigt hållbar.

För det är faktiskt helt avgörande, för allas vår framtid, att vi hittar lösningar på de här problemen.