Polisen är ute och seglar

Ledare Artikeln publicerades

I ljuset av den allvarliga brottslighet som vuxit fram på senare år måste det rensas bland överflödiga lagar och onödiga uppgifter.

”Man har semester och vill koppla av och dricka lite vin på båten. Det är såklart ett stort problem så vi har satt in fler kontroller”, berättade Johnny Åberg på Kustbevakningen i början av juli (Aftonbladet 4/7).

Sedan 2010 har lagen om onykterhet till sjöss utsträckts till 0,2 promille, från tidigare 1,0 promille, och att döma av Åbergs kommentarer är det dessa nöjesseglare som tagit något glas vin som man nu lägger ökade resurser på att jaga i våra skärgårdar.

Lagskärpningen kan ifrågasättas. En titt på statistiken över dödsolyckor till sjöss visar att de flesta drunkningsolyckor gäller småbåtar, som inte omfattas av lagen. Drygt hälften av förra årets drunknade hade druckit alkohol, men de hade i samtliga fall utom ett inte nöjt sig med något glas vin, utan varit rejält berusade; över en promille och i hälften av fallen över två.

Andra semesterfirare har denna sommar mött polisen vid utökade inre gränskontroller, som enligt initiala rapporter inneburit att ett fåtal personer avvisats från inresa.

Det kan tyckas bagatellartat och uttryck för typiskt svensk övernitiskhet att sätta poliser på att kolla resepapper och allmän skötsamhet. I ljuset av den brottslighet som på senare år vuxit fram, och som denna sommar kulminerat i en serie skjutningar, blir dock denna resursanvändning desto allvarligare.

Polisen kan förstås inte släppa allt de har för händerna bara för att det sker allvarliga brott i vårt land. Utan att beivra brott över hela fältet skulle rättssamhället falla samman.

Ansvaret ligger därför främst på landets politiker. Det ger lättköpta poäng att rya om hårdare straff, men utan att våga prioritera i lagstiftningsfloran kommer polisen inte att ha tillräckliga resurser för att gripa brottslingarna. Då spelar straffsatserna mindre roll.

Polisen måste också se över sina arbetssätt. Polisforskaren Stefan Holgersson visar i den nyutkomna rapporten ”Ursäkta, men vi är faktiskt POLISEN – och vi står över lagen!” (Linköpings Universitet 8/7) att betydande resurser koncentrerats till nationella avdelningar, ofta på bekostnad av kärnverksamheten spaning och utredning i länsmyndigheterna/regionerna.

Omkring 1500 polistjänster har omfördelats mellan 2014 och 2017, och det mesta av nya anslag har hamnat nationellt. Polisens kommunikationsavdelning rymmer 190 tjänster, fler än som arbetar på Svenska Dagbladet. Som Holgersson påpekar skulle en minskning med en femtedel innebära 40 polistjänster att sätta in mot exempelvis hatbrott och hot på nätet.

Som en intervjuad polis konstaterar: ”Det är något som är snett när det är 5000 personer på de nationella avdelningarna, varav 200 på KA [Kommunikationsavdelningen] när polisen bara bemannar en radiobil i Norra Lappland.”

Detta måste förändras. Gustav Möller, en socialdemokrat av den gamla stammen, konstaterade att varje bortslösad skattekrona är stöld från folket. Onödiga och i onödan utsträckta lagar är liksom felanvända tjänster en stöld av polisresurser mot allvarliga brott.